"Där jag kommer ifrån i Kanada kan det vara från minus 40 till plus 40 grader. För mig är Linköping en lagom stad. Det svåra är mörkret under vintern", säger den kanadensiska forskaren Geneviève Metson om det som har varit utmanande i Sverige jämfört med hemlandet.
Geneviève Metson, postdoktorand och universitetslektor på Linköpings universitet, kom till Sverige för fyra och ett halvt år sedan från Kanada. Hon gick sin kandidat- och masterutbildning i USA, inom hållbart mat- och vattensystem och har även jobbat i Australien som postdoktorand.
För fem år sedan fick den kanadensiska forskaren ett mejl från Linköpings universitet. "Vill du jobba med oss?", frågade de. Geneviève tackade ja.
– Att jobba med näring och hållbarhet kan vara svårt i Nordamerika. Där behöver jag förklara varför det är viktigt, men här förstår man varför. Särskilt med tanke på miljöproblemen i Östersjön.
Forskarna undersöker hur näringsämnen som fosfor och kväve, som används i stadsodling, kan överföras till stora vattendrag och orsaka ett övergödningsproblem. Det Geneviève arbetar med är att riskbedöma och hitta bättre sätt att jobba med näringsämnena. Men också med att öka kunskap kring ämnet.
– Vi behöver näring för att odla mat, men när vi inte använder näring på rätt sätt kan det hamna i vattnet och skapa problem.
– Näringsämnen behövs för att producera mat. Men på samma sätt som våra kroppar behöver dem så används dem också av sjöväxter. Det orsakar algblomning, att alger och bakterier förökar sig i stora mängder.
Vad är då stadsodling?
– Det är när människor odlar i staden. Hemma, på kolonilott, på tak eller på balkong. Man odlar vad man vill, men framför allt handlar det om mat. Det kan ske utomhus eller i vissa fall inomhus. Det jag undersöker i min forskning är klassisk stadsodling utomhus i marken.
"Sverige har en kultur av stadsodling i form av kolonilott som är mer än 100 år gammal. Konceptet kommer från Tyskland och det var främst till för att stadsborna ska ha tillgång till mat", säger Geneviève.
Stadsodlingen i stora städer som Stockholm och Göteborg skiljer sig något från hur det ser ut i Linköping, menar miljöforskaren. I de stora städerna finns det många nya projekt för de som vill ha närproducerad mat.
I Linköping finns det inte så mycket privata företag som jobbar med stadsodling. Det finns dock initiativ som handlar om kollektiv stadsodling, att olika personer odlar tillsammans och delar på skörden. Genom kommunen kan man också få pallkragar och lite mark för att börja stadsodla. Det finns även projekt där personer kan odla i andras privata villaträdgårdar.
"Det är jättekul med stadsodling, men när vi pratar om stadsodling så pratar vi på ett romantiskt sätt. Att det är bra för miljön och så vidare, men inte så många pratar om risken. Risken är kanske inte så stor, men vi måste riskbedöma", säger Geneviève Metson.
En annan aspekt av forskningen är återvinning av näringsämnen. Geneviève menar att avfall innehåller mycket näring som kan återanvändas, men som också kan skada miljön.
– När man har en stor befolkning i en stad har man mycket organiskt avfall, det vill säga mycket näring. Om man inte återvinner avfallet på rätt sätt kan det hamna i vattnet och skapa en övergödselproblematik.
I två år har Geneviève och hennes kollegor tagit vattenprov från olika kolonilotter. Det gör de vid en viss dag och tid varje vecka. Provtagningen ska pågå i ett år till.
– Vi gräver och sätter en flaska under jorden. En slang går från flaskan till överjorden. Vi suger upp vattnet för att sedan analysera och undersöka mängden näringsämnen samt mäta vattenförlust.
Går det inte att automatisera processen?
– Det blir jättedyrt.
"Det är så svårt att gräva i Linköping för det finns mycket lera", säger Geneviève.
Under det avslutande forskningsåret planerar Geneviève att organisera workshops med olika aktörer som kommunanställda, miljöförvaltning, naturskyddsverket och stadsodlare.
– Jag hoppas att forskningsresultatet kan bidra till rekommendationer och information om användning av näringsämnen. Men det handlar inte bara om att införa lagar – man ska involvera folk.
"Det är inte ett jättestort problem just idag, men om vi vill att stadsodlingen ska växa som en grön infrastruktur och många deltagare inte har kunskap inom jordbruk då kan det bli en risk. Vi måste jobba förebyggande", säger forskaren.