Termometern visar på en plusgrad och en råkall vind drar in ifrån Stångån. I det bleka lysrörsljuset under bron håller elva rumäner på att svepa in sig i jackor och mössor, filtar och täcken. Småpratande förbereder de sig för ännu en natt vid brofästets cementvägg. Biltrafiken brusar över deras huvuden, och då och då drunknar alla ljud i ett gnisslande larm när ett tåg passerar.
– Det är svårt att sova, det är kallt och man vaknar när tågen kommer, säger Tatiana och Dorel Geamanu som sovit under bron i två veckor och ser ganska trötta ut.
De har försökt få platser på Stadsmissionens härbärge men har hittills blivit utan. Antalet tiggande EU-migranter har ökat i Linköping under hösten, och de 20 platserna räcker inte till alla. Just nu sover ett 30-tal migranter utomhus, under bron vid Stångån och i ett ödehus i utkanten av Linköping.
Lämnade fem barn
Tatiana och Dorel kommer från Pauleasca, den ensligt belägna dal i södra Rumänien som många av Linköpings tiggare kommer i från. För två veckor sedan lämnade de sina fem barn för att resa till Linköping för att tigga.
– Vi har hört mycket om Linköping, och att människor är vänliga här. Vi hoppas få ihop pengar så att vi kan laga vårt hus som har skadats i en översvämning och är mycket dåligt, berättar Dorel.
– Vårt äldsta barn är 18. Hon tar hand om sina mindre syskon medan vi är här. Svärmor hjälper till också, säger Tatiana och visar oss en bild på hela familjen framför ett litet hus med väggar av lera.
De talar bara rumänska, men vi har tolkar med oss och genom dem berättar Dorel och Tatiana vänligt och mycket öppet om sin tillvaro,
– Vi har ingenting att dölja. Vi är jättefattiga, och med den här resan hoppas vi få det lite bättre, så enkelt är det, säger Dorel
"Ger oss madrasser"
De kalla nätterna är ett problem, men den största plågan är oron för hur barnen har det där hemma. Samtidigt har de en märklig förmåga att betona det som trots allt är positivt.
– Människor har kommit hit och gett oss madrasser och kläder. Och de som jobbar på restaurangen kommer ofta med mat och kaffe. Det är vi väldigt tacksamma för, säger Tatiana.
Alla som sover under bron har kommit till Sverige med buss. Bussbiljetten kostar 1 300 kronor per person, och de flesta har lånat pengar hemma i byn för att få ihop till resan.
Får ni in pengar här i Linköping så att resan kommer att gå med vinst?
– Nej, just nu ser det mörkt ut. Vi pantar burkar och tigger men får inte alls ihop så mycket som vi hade hoppats. Ofta blir det bara 50-60 kronor per dag. Och vi måste ju köpa mat också, säger Dorel.
Firar jul under bron
Hur länge planerar ni att stanna i Linköping?
– Vi siktar på att vara kvar över jul och nyår. Så vi får fira jul här under bron, säger Tatiana och ler lite sorgset.
Hon och hennes man har inte gett upp hoppet om att få sova inomhus. Nästa torsdag tänker de vara tidigt ute och ställa sig i kö för varsin plats på härbärget. Stadsmissionen har ett system där de en gång i veckan delar ut platsbiljetter som gäller för de sju kommande nätterna. Systemet bygger på tanken att EU-migranterna ska få chans att vila upp sig och samla krafter genom att få god sömn under en vecka. Eftersom Tatiana och Dorel inte fått plats hittills kommer de att ha förtur nästa gång.
Men ni kommer troligen ändå att tvingas sova ute delar av vintern. Det kan ju bli jättekallt, hur ska ni klara det?
– VI har hållit oss friska hittills. Så med Guds hjälp kommer det att gå, säger Tatiana som i likhet med många av de andra rumänska EU-migranterna är djupt troende och gärna går den bönestund som Stadsmissionen anordnar för migranter på onsdagar.