Johnny Wulcan är kommunens byggledare och Kristoffer Liljeqvist entreprenörens platschef när strandskoningen renoveras mellan Åkersbergsgatan och Tegelbruksgatan i Tannefors.
Flera sträckor är redan åtgärdade. Det gäller bland annat Tullbron–Nykvarnsparken på den västra sidan och utmed gamla brandstationstomten och Snugganparken på den östra.
Nu är det drygt 300 meter mellan Åkersbergsgatan och Tegelbruksgatan som renoveras, samtidigt som fyra trappor mot gatorna i Tannefors fixas till. Linköpingsborna kan följa arbetet från första parkett från den långa flytbryggan som passerar platsen.
– Det är många som stannar och tittar och frågor oss olika saker. Alla har stor förståelse och verkar uppskatta det vi gör. Vi har inte hört några negativa reaktioner, säger Kristoffer Liljeqvist, platschef på SM Entreprenad, Söderköpingsfirman som utför arbetet.
När Linköpings kajer byggdes för över 100 år sedan var det förmodligen en stor skara arbetare på plats. Nu är det bara tre – en grävmaskinist, en lastmaskinist och en stenläggare. En tillfällig vägg av stålspont en bit ut i vattnet gör att de kan arbeta torrskodda.
Byggtekniken påminner ändå om den ursprungliga. Du som promenerar längs ån i Linköping har kanske aldrig tänkt på det, men du går på ett trädäck med vatten under. Trädäcket vilar på pålar och ovanpå däcket finns fyllnadsmassor som hålls på plats av stora stenblock.
Nu plockas strandskoningen bort och stenarna märks upp, för att så småningom kunna återmonteras på exakt samma plats. Det gamla trädäcket lyfts varsamt bort för att inte skada de gamla pålarna där under.
– Vi provtrycker alla gamla pålar för att se om de klarar den last som krävs. I så fall ska vi låta dem stå kvar, men än så länge är det ingen som har klarat testet. De gamla pålarna är bara fyra meter långa; de furupålar vi sätter i nu är grövre och vi trycker ner dem till fast mark. 8–10 meter har det krävts hittills, berättar Kristoffer.
På de 300 meter som renoveras nu kommer det att gå åt cirka 600 sådana här furupålar. Det är dem som konstruktionen ska vila på.
Trädäcken som monteras på pålarna är prefabricerade och lyfts på plats med grävmaskinen. En tre meter hög vägg av träspont skyddar konstruktionen in mot land.
– Allt trä ligger under vattenytan och då håller det jättelänge. Det är en bra metod, säger Kristoffer.
Runt 600 pålar och 12 000 löpmeter reglar kommer det att gå åt, samt över 100 000 syrafasta skruvar. Konstruktionen ska tekniskt hålla i minst 80 år.
Mycket möda läggs ner på att skydda träden vid ån. För att förhindra att Stångåns vatten grumlas hänger en siltgardin mellan kajen och flytbryggan.
Stensättare Peter Larsson ser till att hålla ordning på stenblocken.
Den här sträckan ska vara färdigrenoverad sommaren 2022. Näst på tur står Kallerstadsbron och Tinnerbäckens utlopp och därefter ett par sträckor vid Tullbron. Om allt löper på som planerat kan alla kajer mellan Kallerstadsbron och Braskens bro vara säkrade i slutet av 2023.
Några sträckor är då inte renoverade utan bara tillfälligt förstärkta för att hålla i 15–20 år.
– Vi har gjort så för att minimera störningarna och för att skydda träd som växer på och intill kajen. De sträckorna kommer att renoveras senare, 2035–2040, berättar kommunens projektledare Joacim Gustavsson.
Vad det hela kostar går inte att säga eftersom några av sträckorna ännu inte är upphandlade. Kommunens projektledare Joacim Gustavsson bedömer i nuläget att det handlar om runt 225 miljoner kronor.
– Det är mycket pengar. Men det sprids ut under cirka 25 år och alternativet hade varit att vi fått stänga av sträckor. Det hade inte gett en attraktiv stad. Det här är populära promenadstråk där mellan 5 000 och 10 000 går varje dag, säger han.