En gråmulen decemberdag, blir fotograf Pia Molin och jag välkomnade in i sekelskifteslägenheten på Klostergatan av en julfin Anette och hennes Göran.
Det doftar gran och stearinljus. Julmusik klingar i bakgrunden. I hallens öppna spis brinner ljus och på det lilla skrivbordet tronar en röd ljusstake med rosett om foten. Rosetten har Anettes mor bundit.
– Det viktigaste med julen är upprepningen, att bära traditionen vidare, säger Anette.
Anettes mamma dog i december 2011. Hon var den rosett som knöt familjen samman. En väldigt viktig person. Därför kommer rosetten som knutits runt julstakens fot aldrig att knytas upp.
När det börjar lacka mot jul plockar Anette Gentile och Göran Karlsson ned allt från tavlor till prydnadssaker och gardiner i sin lägenhet för att ge plats åt julen.
– Det blir fem flyttkartonger med grejer som vi plockar ned och sedan fem kartonger med julsaker som plockas upp, säger Anette.
Det finns inte en sak i alla dessa lådor som är nyinköpt. Många julprydnader kommer från Anettes barndomshem, som alla de vackert broderade dukarna.
– Dem har min far gjort, berättar hon.
Anettes far var ett av sju syskon och yrkesmilitär.
– Han var en väldigt bra och snäll militär, säger Anette- Vid 55 års ålder började han brodera och hade hunnit med hundratals broderier när han dog i december för 11 år sedan 78 år gammal.
Så kan Anette och Göran berätta om alla saker. Virkade tomtar som en väninna skänkt, ett luciatåg från systern, en docka som Görans dotter tog med sig till det första gemensamma julfirandet och mammas papperstomtar.
Julsakerna står på samma plats varje år. Julgranen, självklart en levande egenhändigt huggen på lantstället, står alltid strategiskt synlig från flera rum. Julprydnaderna vackert arrangerade i varje skrymsle och vrå.
Matsalen med girlanger i taket är som tagen från en Carl Larsson eller kanske Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander”?
Det julpyntade hemmet är en viktig del av många människors julfirande. Till dem hör förstås familjen som alltid kommer på juldagen. Då är de ungefär 20 personer och allra helst barn och barnbarn förväntar sig att allt ska se ut som det alltid gjort. Men också vänner som kommer på olika bjudningar och fester redan från mitten av december, vill ha julpyntet på plats.
Det var inte svårt för Anette och Göran att synkronisera sina jultraditioner när de flyttade ihop för tio år sedan. De är nämligen lika måna om att hålla traditionen vid liv och de skulle gärna se att hela Linköping pyntades till jul.
– Jag tycker staden har missat hela grejen. Det räcker inte med ljusslingor. Varför åker svenskar i busslaster till gamla tyska städer för att uppleva julmarknader? Vi skulle lika gärna kunna ha en här, säger Anette.