Han är radiolog och hjärtat är hans hjärtesak. Säkert har han hjälpt tusentals patienter. Han har lärt upp ett otal kardiologer genom åren. Kanske till och med dem som bytte hans egna två klaffar för fem år sedan?
Han finner ingen tillräckligt god anledning till att sluta jobba, även om hans fru Karin sedan 50 år tillbaka, anser det konstigt. Därför jobbar han på halvtid och har inga planer på att sluta - 81 år gammal. Han kan inte minnas att någonsin ha varit trött på jobbet. Bokstavligen alltså - sömnig.
Han simmar fem gånger i veckan, spelar golf, tennis och squash. Till det sköter han underhåll på huset i Ramshäll och lantstället i Svartmåla.
Hur orkar han?
– Jag har alltid skött om min fysik, förklarar han.
När han sökte sitt första vikariat tog han en lista på landets golfbanor (som inte var så många då) och en på alla vikariat på röntgenkliniker och jämförde dem. Redan då var han en driven golfspelare och han kom senare att bli mera omskriven i Corren för sina framgångar på golfbanan än för sina insatser inom medicinen.
Han fann bara en plats där det fanns både bana och jobb - Linköping. Han var 21 år ung och fick jobbet. Året var 1955.
Lasarettet låg där US ligger idag men det såg helt annorlunda ut.
– Området var stort och idylliskt, där fanns stora grönytor och fruktträdgårdar. På valborgsmässoafton tände vi en eld i området. Det rådde en familjär stämning. Vi var 36 doktorer totalt.
I början på 60-talet utförde han sin första hjärtkateterisering. Det innebär att man för in en kateter genom venen från ljumsken upp till hjärtat samtidigt som man sprutar in kontrastvätska för att kunna följa förloppet på en skärm. På så sätt kan man exempelvis hitta förträngningar på kranskärl som orsakar infarkt.
Idag kan man göra samma utredning med hjälp av ultraljud, men metoden utvecklades till att med den göra ingrepp i hjärtat som att vidga förträngningar, så kallad ballongsprängning, och byta klaffar utan att behöva skära i patienten.
I slutet av 80-talet gjorde Göran Stenport den första kranskärlsvidgningen för egen maskin, i Linköping. Han minns det väl.
– Det var stor uppställning i labbet. Hjärtkirurgerna stod med knivarna i högsta hugg för att kunna ingripa om något gick fel.
Patienten vars kranskärl skulle vidgas var lokalbedövad och vaken. När ingreppet var klart var patienten besviken.
– Här ligger jag och väntar på smällen, sa han. Det skulle ju vara en ballongsprängning, berättar Göran och skrattar.
Allt gick bra och faktum är att han inte kan komma ihåg ett enda ingrepp som gått snett sedan dess.
Göran är en nyfiken man som aldrig slutar att lära sig nytt. Än idag följer han utvecklingen och deltar i vidareutbildningar. Drivet att hela tiden utveckla sig gjorde att han lärde sig att med samma teknik vidga förträngda hjärtklaffar. Sina läromästare fann han i Paris och så kom det sig att han lanserade metoden i Sverige.
Den första klaffvidgningen i Sverige gjordes 1991 på regionsjukhuset i Linköping.
Numera har han slutat att operera. Istället hjälper han hjärtspecialisterna med utredningar, utbildar kardiologer och gör ronder.
– Pengar är inte längre något incitamen för mig, det som driver mig är lusten att hela tiden lära mig nytt, säger han.