Vår stad
Ceremonin genomfördes i domkyrkan med landshövdingen Carl Hamilton som högtidstalare. Samtidigt med Svensson invigdes 37 kvinnliga sjuksköterskor.
Corren hade redan ett par månader före examen ett stort reportage om John-Olof Svensson. Artikeln inleddes med frågan: "Är det möjligt att det finns karlar som vill bli något så kvinnligt som sjuksköterska".
J-O Svensson svarade att det viktiga var att trivas med sitt yrke och att göra nytta. Han sa sig inte fästa så stor vikt vid lönen. Svensson svarade också negativt på frågan om han mött något missnöje från patienterna. I intervjun fick Svensson även redogöra för att han så väl kunde laga mat som städa och bädda.
Fem år tidigare hade Svenska Dagbladet berättat att landet fått sina två första manliga sjuksköterskeelever. Diskussionen verkar då främst gällt deras titulatur. Broder var ett vanligt förslag, medan Aftonbladets faster knappast kan varit seriöst menat. Lisa Thomson, med titeln föreståndarinna för S:t Eriks sjuksköterskeskolan, avfärdade 1950 frågan om titulaturen med att ingen tillströmning av män förväntades till ett lågavlönat arbete med obekväma tider.
De manliga sjuksköterskornas klädsel var en annan vanlig frågeställning. J-O Svensson berättade för Corren att han bar vita långbyxor, blus och förkläde samt vita bomullssockor.
Sommaren 1943 skrev Corren i en ledare att i krigförande länder hade kvinnor börjat bryta in i traditionellt sett manliga yrken. Skribenten menade att det först kan uppfattas som chockerande med en kvinnlig polis, men att vissa polisuppgifter kanske kunde passa kvinnor.
Ledaren fortsatte att det var svårt att finna ett yrke som av naturen är förbehållet män. Den avgörande frågan menade Corren var i vilken utsträckning en kvinna kan förvärvsarbeta utan att hemmet blir lidande eftersom kvinnas höga uppgift är knutet till hemmet. Tidningens slutsats var att i de fall familjen och hemmet inte kräver kvinnans insats bör hon kunna ha befattningar inom polis, sjukvård och på kontor.
Redan 1870 fick kvinnor rätt att studera till läkare, men det var först 1903 som de fick verka i den offentliga vården. Den förändringen föregicks av en debatt, som bland annat tog fart när medicinalstyrelsen 1901 inkompetensförklarade en kvinnlig sökande till en underläkartjänst med motivet att hon var kvinna. På Linköpings lasarett anställdes den första kvinnliga läkaren, med lic Ruth Johansson, hösten 1916.
Tack Henrik Lind, Regionarkivet