Joanne Posluszny-Hoffsten leder oss upp för trapporna i tegelhuset som är en del av många Linköpingsbors uppväxt. Förbi replokaler och affischer om gig från fram- och dåtid finns konstnärsstudion som hon har haft i över 20 år. De 60 kvadratmetrarna fyllda med konstnärsmaterial och konstverk. Intill ligger hennes makes egna utrymme – komplett med trumset och bilder av John Coltrane på väggarna.
– Det är en väldigt kreativ miljö, säger hon.
Kreativt kaos
Joanne Posluszny-Hoffsten är kanske mest känd bland Linköpingsborna för sitt lusthus ”Den gyllene kärlekspaviljongen”, mitt i Trädgårdsföreningen.
– Det kommer ofta fram människor och berättar hur mycket det har betytt för dem. Någon hade återhämtat sig där efter en operation på sjukhuset. Och så gifter ju folk sig där. Det är underbart att det har blivit en plats som används av Linköpingsborna, säger hon.
Men som vi snart märker ingår allt från skateboards till resväskor – smyckade med fotografier – i hennes konst. Allt finns utspritt i ett kreativt kaos den ljusa lokalen, med stora fönster åt alla riktningar. Åt ena sidan syns Resecentrum, åt andra Stångebroparken.
– Jag gillar att höra musiken från banden som repar här nedan. Ofta skapar jag ensam, då ger det ett liv att höra dem nedanför, säger hon.
"Fascineras av kvinnor"
Utrymmet har många historier vid det här laget, som hon mer än gärna delar med sig av.
– Jag inspireras av så många saker. Som religion och min katolska bakgrund. Sedan fascineras jag av kvinnor, de har ofta en plats i min konst, säger Joanne Posluszny-Hoffsten när hon går från verk till verk.
Och kanske finns en viss symbolik i just resväskorna. Många utklippta Correnartiklar om hennes många projekt i staden pryder väggarna. I ett kreativt kaos har hon skapat här i över 20 år. Snart flyttar hon ner något snäpp, till en ny ateljé. På Skyltenområdet blir hon kvar, även om det ska bli lager och ventilationsutrymme där hon och de andra konstnärerna huserat så länge.
– Det är sådant vackert ljus här. Och en fantastisk utsikt. Det känns sorgligt men samtidigt är jag väldigt tacksam för att jag har fått vara här så länge, säger Joanne Posluszny-Hoffsten.