Sista handen vid konstverket. Jennys tårta är färdig för leverans till kund.
– Det är härligt att höra när någon blir glad. Det gör att jag kan lägga många timmar på att baka en fin tårta, säger hon.
Jenny Lauritsen vinkar från ett fönster i Livgrenadjärmässens kök i Garnisonen i Linköping.
– Tre trappor upp! ropar hon.
Militärens högdjur från svunna tider blickar ner från målningarna på väggarna i den anrika byggnaden och följer varje besökares steg. Lokalen är abonnerad till kvällen och i restaurangen pågår förberedelserna inför festligheterna. ”Gatsby” är temat och skön 20-talsmusik strömmar redan ur högtalarna.
Här, i köket innanför rummen med de vackra dukningarna och tavlorna med alla de dekorerade gubbarna, håller Jenny hus sedan ett par månader tillbaka. Här bakar hon bröd, bullar, kakor, tårtor, munkar och churros – allt det där som alla glutenintoleranta oftast tvingas vara utan.
I grund och botten är Jenny utbildad kock från Dackeskolan i Mjölby. Hon jobbade inom bar och servering efter skolan och har därtill drivit en eventfirma under många år, tillsammans med maken Claes. Därefter arbetade hon, fram till alldeles nyligen, som kundansvarig hos Stångåstaden och hyrde ut lägenheter.
Men så var det det där med känslan och längtan efter att få sprida glädje genom matlagning och bakning … För tio-talet år sedan, när Jennys barn Molly och Theo var små, fick de diagnosen glutenintolerans och det tvingade förstås Jenny att tänka om hemma vid spisen. Hon började experimentera med recept och startade ett par år senare en blogg, där hon delade med sig av tips kring glutenfria hemlagade maträtter och bakverk.
– Barnens ledsna ögon när de inte kan äta samma saker som kompisarna fick mammahjärtat att värka. Det blev en drivkraft för mig så på sätt och vis kan man säga att jag har mina båda ”glutisar” att tacka för mycket, säger hon och stryker med handen över den glänsande rostfria bänkytan i köket.
Jenny dekorerar sina macarons med små vita blommor och guldfärgade kulor. – För visst äter man med ögat också, säger hon.
Det har gått ett par månader sedan hon sade upp sig från Stångåstaden för att satsa helhjärtat på sitt företag, Lauritsens glutenfria.
– Jag vet egentligen inte riktigt hur jag vågade ta steget, säger hon. Jag brinner för att baka och testa mig fram med smaker och ingredienser, det spelar in förstås. Men därtill förlorade jag min pappa nyligen, alldeles för tidigt. Då fick jag en tankeställare och bestämde mig för att jag i alla fall måste testa att jobba med det jag allra helst vill.
Slumpen föll dessutom så fint att det var under Jennys pappas minnesstund, som hölls på Livgrenadjärmässen, som tanken föddes att hon skulle kunna nyttja köket där för att driva sin verksamhet.
– Det känns jättebra, säger hon. Dessutom ser jag till att det finns glutenfria bakverk och bröd till hotell- och konferensgästerna här, så det blir något av en win-win-situation.
Jenny dekorerar sina macarons med små vita blommor och guldfärgade kulor. – För visst äter man med ögat också, säger hon.
Hon lyfter fram en kartong med en tårta i blå marsipan. Den är bakad till en liten kille som ska döpas ute i skärgården. Temat är marint och Jenny hade att utgå från en bild på lille Knut, det var allt. Önskemålet var ett porträtt, därutöver fick hon fria händer.
Hon skrattar.
– Jag visste faktiskt inte att jag var konstnärligt lagd förrän jag började baka tårtor och ta beställningar. Många kunder har väldigt specifika önskemål, häromveckan gjorde jag ett ganska invecklat tåg till exempel. Andra vet inte alls vad de vill ha och då får jag fråga ut dem om favoritfärg och intressen och annat som speglar den som ska få tårtan.
Glutenfria sötsaker, i dubbel bemärkelse, med smak av rabarber, citron, persika och kola.
Finns det något motiv som är för svårt?
– Tror inte det. Jag brukar ta mig en kopp kaffe, sätta på lite musik och gå in i köket – sen får kreativiteten flöda.
I nästa kartong ligger pastellfärgade macarons. Runda små kakor med smörkräm som Jenny har smaksatt med citron, rabarber, persika och kola.
– Visst stämmer det att man äter med ögat? säger hon och dekorerar varje liten kaka med glittrande strössel och små blommor.
Bevakad av väldekorerade militärer från svunna tider.
– Ibland undrar jag vad de tänker, säger Jenny Lauritsen.
Förmodligen att det vore gott med en gräddbakelse.
Gatsby-gänget ska också få del av Jennys känsla för smakliga bakverk. Sockerkaksbakelser med grädde och jordgubbar står på menyn.
– Gräddtårtan kom på 20-talet, så det passar bra, säger hon – och adderar lite nutida takter i form av guldfärgade strösselkulor.
–Jag brinner för att alla som inte tål gluten ska få äta riktigt gott bröd, säger Jenny Lauritsen.
Sedan ett par månader driver hon sitt eget företag. En av drivkrafterna är barnen, Molly och Theo, som båda är glutenintoleranta.
Drömmen med företaget är att öppna ”ett litet hål i väggen någonstans.” Ett bageri där kunderna kan handla glutenfritt, men som inte direkt erbjuder plats för långfika.
– Man ska kunna ta en kopp kaffe och sätta sig i fönstret för att prata bort en stund, säger Jenny.
Gräddtårtan kom på 1920-talet, säger Jenny, och bjuder därför på läckra bakelser i samma tema till Gatsby-festen på Livgrenadjärsmässen.
Ett porträtt av lille Knut, skapat i sockerpasta. Jenny hade en bild av Knut att utgå från, i övrigt fick hon fria händer.
Själv ska hon baka och experimentera med nya mjölblandningar och hemlagade kompotter hela dagarna – allt för att glutisarna ska få äta lika goda bakverk som alla andra.
Frågan är given – vad är det som är så speciellt med bakning? Och för Jennys del är svaret lika självklart och enkelt:
– Allt!
– Jag brinner för att alla som inte tål gluten ska få äta riktigt gott bröd, säger Jenny Lauritsen. Sedan ett par månader driver hon sitt eget företag. En av drivkrafterna är barnen, Molly och Theo, som båda är glutenintoleranta.