När 48-åriga Jenny såg Correns uppmaning på Instagram på onsdagen, om att tipsa våra reportrar på plats vid polsk-ukrainska gränsen, hörde hon av sig direkt.
– I en krissituation handlar det ju främst om värme och tak över huvudet. Det kan jag erbjuda. Om många gör en insats kommer det att få betydelse, menar Jenny Edman.
Hon bor på 70 kvadrat med sin 17-åriga dotter på Götgatan i Linköping.
– Om jag exempelvis tar emot en mamma med ett eller två barn kan de sova i min, ganska stora, säng och jag själv på soffan. Jag har en extrasäng också. Dessutom kan jag vistas hos min särbo i Norrköping och hos mina föräldrar på landet emellanåt.
Det låter som en självklarhet för dig.
– Det är det. I synnerhet när barn är iblandade. Oavsett vad som är sant och falskt i rapporteringen kring en krigssituation är barn alltid oskyldiga. Nu är de på flykt. Att då låta dem komma inomhus så att de slipper frysa, och ge dem mat, är det minsta jag kan göra.
– Läget är som det är nu. Vi kan inte bara titta på.
Jenny tycker det är frustrerande att inte veta vart hon ska vända sig för att erbjuda sin hjälp.
– Det måste till en samordning kring detta, så att privatpersoners initiativ tas till vara.
Barn har varit ett genomgående tema i Jennys hela yrkesliv. Hon har arbetat som dramapedagog inom förskola och skola under större delen av sitt yrkesliv. I nästa vecka går hon från en rektorstjänst på Lilla akademien i Abisko till motsvarande tjänst på förskolan Pärlan i Valla.
– I flera skolor har jag haft en trygghetsskapande roll, som "trygghetssamarit", och jag har erfarenhet av arbete på HVB-hem och kvinnojourer. Drömjobbet är dock inom polisen, med brott inom nära relationer, som jag har personlig erfarenhet av.
Men hon har också varit sjukhusclown i Helsingborg och ägnat sig mycket åt barnteater.
– Jag kanske inte är bättre lämpad än någon annan för att ta emot flyktingar, men jag är åtminstone en lugn och trygg person med mycket erfarenhet av krisarbete med mig i bagaget.
Den 17-åriga dottern är helt med på noterna att upplåta delar av hemmet åt ukrainare på flykt.
– Jag ser det här som en extraordinär situation, säger Jenny. Om det kommer hit människor, i akut behov av ett krisjourhem tills kommunerna kan möta upp med en mer långsiktig lösning, då måste vi sluta upp.