Conny Udd – efternamnet är ett soldatnamn som tilldelades en förfader – växte upp på landet utanför Mellerud i Dalsland. I familjen fanns tre äldre systrar, mamma jobbade i kassan på Ica och pappa körde grävmaskin.
– Jag satt med i den där grävmaskinen så mycket jag kunde – hundratals timmar – på hydrauloljan med trassel under rumpan. Jag ville också bli grävmaskinist, men pappa tyckte att jag skulle prova något annat först. Så jag blev elektriker, som pappas kusin, berättar Conny.
Elektrikerjobbet varade dock inte så länge.
– Det fanns ingen akademisk bakgrund i familjen. Men det var flera kloka personer i min omgivning, bland annat ett par arbetsledare, som tyckte att jag borde läsa vidare. När den tredje personen sade samma sak bestämde jag mig för att göra det. Jag flyttade till Trollhättan, läste in teknisk linje och sedan till elkraftsingenjör.
Conny Udd blev konsult och gjorde karriär, bildade familj, flyttade till Karlstad och senare till Lidingö där han bott med familjen i drygt tio år nu. Han fick chefsjobb på konsultbolagen Rejlers och Sweco, och när han nu tar över som vd och koncernchef för Tekniska verken kommer han från posten som divisionschef för Energy & Industry i Sweco Sverige, med ansvar för runt 1 100 anställda.
På Tekniska verken, med en personalstyrka på cirka 1 000 personer, får Conny Udd en månadslön på 260 000 kronor. Det är klart mest av alla kommunala bolagschefer i Linköping och cirka 10 000 mer än föregångaren Charlotta Sund. Men det var inte lönen som lockade, säger han.
– I den här branschen får man många erbjudanden och jag har sagt nej till betydligt mer lukrativa erbjudanden än så. Men jag har insett att jag är väldigt värderingsstyrd. Jag måste stå bakom värderingarna hos företaget jag arbetar på.
– Att jag tackade ja till att bli vd för Tekniska verken var framför allt för att bolaget har ett så gott renommé. Oavsett vem man pratar med i Sverige så har Tekniska verken en positiv klang, det är ett proaktivt, innovativt och teknikledande företag. Ett sådant renommé är inget man skapar på några år utan det är något som går långt tillbaka, säger Conny Udd.
Vad är det som gör dig till rätt person att leda Tekniska verken?
– Jag skulle nog säga att det vet vi ju inte än. Det får medarbetarna och styrelsen utvärdera. Men jag kan nog påstå att jag har ett gott affärsmannaskap, att jag ser affärerna. Och jag är ganska drivande och resultatorienterad. Då menar jag inte bara finansiellt resultat utan även mjukare parametrar – de mål man har satt upp och de förflyttningar som ska göras. Jag tror att jag är ganska bra på att följa upp och möjliggöra de saker som vi har lovat eller tagit oss an.
Du arbetade i fjorton år på Rejlers och nio på Sweco. Räknar du med att stanna lika länge på Tekniska verken?
– Man vet ju aldrig vad som händer. Man kan bli sjuk, styrelsen kan vilja förändra. Men jag är inte den som planerar att byta. Jag är ingen ledare som går in och krämar ut max och sedan gör en exit, utan jag vill bygga framtiden. Jag tycker att det är en del av ledarskapet, att vara med och ta ansvar för de förändringar och den utveckling man har initierat.
Hur vill du förändra Tekniska verken?
– Det är för tidigt att säga. Det handlar inte om någon turnaround. Men när man tittar i backspegeln om ett halvår eller ett år har det säkert skett förändringar, så blir det alltid. Ett företag kan inte stå stilla.
Vilka stora satsningar ser du framför dig?
– Vi har stora investeringsplaner i hela portföljen. Vi ska till exempel fördubbla biogaskapaciteten, vi bygger solcellsparker och på Gärstad bygger vi en sorteringsanläggning och undersöker möjligheterna att fånga in koldioxid. Det som sticker ut lite grann är väl elnätet. För att vi ska bli fossilfria i Sverige krävs en ökad elektrifiering och det får en stor påverkan på framför allt elnätet, men även på energiproduktionen, säger Conny Udd.
– Det har väl aldrig varit så viktigt med de tjänster och produkter vi levererar som det är nu. Att Tekniska verken har en sådan portfölj som vi har kan Linköpingsborna vara tacksamma över – och de ska inte vara rädda för att ställa krav på oss att vi verkligen levererar. Det finns andra i Sverige som har en betydligt sämre utgångspunkt än vad Tekniska verken har.
Du bor på Lidingö... Flyttar du till Linköping nu?
– Jag har köpt en tvåa i centrala Linköping, men familjen är kvar på Lidingö och jag kommer att veckopendla. Sedan vet man aldrig vad framtiden utvisar, men jag tänker inte lova något.
Vad har du fått för intryck av staden under dina första veckor här?
– Nästan inget alls, tyvärr. Jag har inte hunnit se mig omkring, någon kort promenad bara. Det har varit mest jobb, långa dagar där mötena avlöst varandra. Men jag ser fram emot att få möjlighet att upptäcka mer.
Vad gör du annars, när du inte jobbar?
– Jag är en sådan som har kavaj på jobbet och blåställ hemma. Jag renoverade vårt gamla hus i Karlstad och sedan vårt nya på Lidingö. På semestern ska jag ta mig dotterns lägenhet. Jag har alltid något projekt på gång – jag är uppvuxen på landet och tycker att det är avkopplande att göra något handgripligt.
– Sedan har vi en båt och jag jagar en del. Men framför allt gillar jag att bara vara hemma, att ta det lugnt och vara med familjen. Att påta i trädgården, flytta lite stenar och tujor och jord. Att stå och stryka eller diska är också avkopplande.
Ingen golf?
– Nej, jag har aldrig spelat, det är inte min grej. Jag är dålig på idrott överhuvudtaget.
Conny Udd konstaterar att han idag är omgiven av kvinnor på fritiden. Han har fru, två döttrar, tre systrar, mamma och svärmor. Pappa har gått bort, svärfar också.
Men han konstaterar också att han fått med sig mycket från sin pappa och stunderna med honom i grävmaskinen.
– Han lärde mig att väldigt få saker är omöjliga. Han kunde göra allt med den där maskinen. Jag ställde många frågor, som "skulle det gå att flytta det där huset tio centimeter". Han svarade att "det är väldigt mycket jobb, men det är inte omöjligt".
– Men det kunde också hända att han sade att något faktiskt var omöjligt. Jag tänker ofta i de banorna – vad kan man påverka och vad kan man inte påverka? Går det att påverka och är det värt insatsen – ja, då jobbar vi lite hårdare för att uppnå det. Men om det inte går att påverka, då behöver vi inte fokusera på det. Då är det bättre att fokusera på andra saker.