Under 1950-talet uppfördes ett stort antal villor i Vikingstad. Bara under 1957 färdigställdes över 50 nya egnahem. Ett antal av dessa var producerade av det lokala snickerifabriken i Gällsta Lundby. Foto från hösten 1957.
Vår stad
Inledningsvis skedde samhällets tillväxt i en ganska lugn takt. I mitten av 1900-talet inleddes emellertid en allt snabbare expansion. Corren formulerade 1957 det som att Vikingstad lyckats vända flykten från landsbygden.
En ledande kommunalman, fabrikör Fritz Frithiofsson, menade att det var ortens gynnsamma läge och kommunens förståndiga tomtpolitik som var förklaringen till framgången. Han formulerade det som att där rapsen ännu i början av 1950-talet härskat fanns 1957 omkring 75 villor.
Några år senare berättade byggnadsnämndens ordförande, fabrikör Gunnar Pettersson, att många lätt trångbodda Linköpingsbor kom att bosätta sig i Vikingstad. Andra lämnade bullret i Malmslätt för tystnaden i Vikingstad.
Såväl Fritjofsson som Petterson betonade att man inte fick kalla Vikingstad för en sovstad. "Vi gör annat än sover här ute", sa Pettersson. Dessutom påpekade Fritjofsson att det i samhället fanns många arbetsplatser inom hantverk och småindustri.
Fabrikör Fritz Fritjofsson, ordförande i vatten- och avloppsnämnden, och hans son Erik, brandchef, gladdes över god tillgång på vatten. Fotot visar avrinningen av överskottsvatten från kommunens källa.
Petterson berättade vidare att kommunen satsat över en miljon kronor på markköp, planläggning och infrastruktur. Kommunen avsåg även att genom en kommunal stiftelse uppföra hyreshus.
Längs Odengatan uppfördes i början av 1950-talet en rad egnahem. Noteras kan att husen på Odengatan 5 och 11 är uppförda av Linköpingsföretaget Malmskogens Träindustri.
Polisen Rolf Nilsson och hans hustru Gunvor byggde själva sitt hem vid Västerleden i Vikingstad. De startade byggnadsarbetet den 1 maj 1957 och flyttade in den 1 november samma år.
Hösten 1958 flyttade polismannen Rolf Nilsson och hans hustru Gunvor in i sin, som Corren skrev, egenhändigt uppförda villa på Västerleden i Vikingstad. Rolf Nilsson hade även svarat för ritningarna. Byggnaden hade två lägenheter, en på fyra rum och kök i bottenvåningen och en på två rum och kök en trappa upp.
Nilsson, som sa sig aldrig tidigare hållit i en murarslev, berättade att vid sidan om 1 765 egna arbetstimmar hade bygget kostat 85 000 kronor. Till Corren uttalade grannarna sin beundran för Gunvor Nilsson som matat cementblandaren, målat väggar och lagt golvplattor.
Rolf Nilsson var en ledande socialdemokratisk lokalpolitiker först i Vikingstad och sedan efter kommunsammanslagningen i Linköping.
År 1952 bildade Vikingstads landskommun tillsammans med grannsocknarna Norra Valkebo kommun, som sedan 1971 ingår i Linköpings kommun.
Hösten 1873 färdigställdes stambanans sträckning mellan Linköping och Mjölby. Samma år uppfördes stationshuset i Vikingstad, då kallat Bankeberg. Byggnaden inrymde ursprungligen även ett postkontor.
Södra stambanan färdigställdes i hela sin sträcka 1874. Bankebergs station bytte 1927 namn till Vikingstad efter att ha förväxlats såväl med Bankekind som Bankeryd vid Vättern.
Tack Lars-Erik Johnsson