Snöigt aprilväder stoppar knappast den som gett sig den på att lära sig att cykla. Två dagar i veckan under april arrangerar Röda korset cykelskola riktad mot invandrarkvinnor.
– I många fall kommer kvinnorna vi möter från miljöer där det inte är naturligt att som kvinna få lära sig att cykla och därför har de heller aldrig fått den chansen, förklarar Erica Lindberg som är volontär.
Upplägget kan tyckas vara enkelt, det handlar förstås om att hitta balansen, men lika mycket handlar det också om säkerhet och trygghet. Och att få träna på att prata svenska.
– Vår energi som volontärer går mest till att stötta. En del behöver en hand i ryggen för att känna sig trygga. Vi kan tycka att de hanterar tekniken, men det handlar minst lika mycket om att våga. Ju äldre man är när man lär sig, desto mer sitter osäkerheten i huvudet.
10-åriga Hanieh Shanavazi cyklade första gången som 6-åring i hemlandet Iran och jämfört med sin mamma så är hon ett proffs. Det här är första gången som hennes mamma sitter på en cykelsadel.
– Först gick det bara lite bra, sen gick det bra, säger hon och får sen hjälp av några vänner med att berätta att hon var lite rädd. Men några vurpor har det i alla fall inte blivit.
– Det är svårt att cykla rakt fram, avbryter Hanieh och visar genom att låtsas hålla i ett styre framför sig medan hon tippar hela kroppen till vänster.
Projektet drivs i Röda korsets regi med så kallat tia-medel, det vill säga tidiga insatser för asylsökande, från länsstyrelsen. Det är föreningen "Vi ses! Språkvänner i Linköping" som tagit fram konceptet och det är också genom den mötesplatsen som Elnara Hasanova hittat till cykelskolan med sin "språkvän" Rebecka Wallberg.
– Jag vill lära mig cykla så att jag inte behöver åka buss till skolan och till affären, säger Elnara.
Hon har bara bott i Sverige i ett år och fem månader, men formulerar sig väl på svenska. Innan dagens cykellektion hade hon bara cyklat ett par gånger, men aldrig på svenska gator.
– Det är nästan ingen som cyklar i Azerbajdzjan, där finns inga cykelvägar som här.
Än vågar Elnara inte ge sig ut i den riktiga trafiken, grusplanen vid Fridtunaskolan duger gott. Hittills har cykelskolan mest varit praktisk, men på nästa lektion ska det pluggas trafikregler.
– Jag hoppas att det inte finns så många skyltar, säger hon och trampar ett varv till.