"Jag har mycket att bevisa i C"

Muharrem Demirok (C) är först ut i Correns serie där toppkandidaterna har picknick med vår reporter Carina Glenning. Han, liksom de andra, har själv fått välja plats att breda ut filten för en frågestund.

Foto: Peter Jigerström

Linköping2014-06-28 08:00

Varför har vi picknick på Östgöta­teaterns hårda scengolv?

– Det är en magisk plats för mig, i min ungdom som ett Mount Everest. Här var första gången förortsgrabben köpte en egen biljett och satt högt där uppe. Dessutom har jag skådespelardrömmar och skulle släppa allt om jag fick chansen, ha ha.

Du är oerhört flitig i sociala medier. Blir du aldrig trött på det?

– Nej. Jag har fått ett stort förtroende från väljarna, en respekt jag vill leva upp till. Under åtta år har min tjänstetelefon varit avstängd i tre veckor. Jag är kontaktbar 15 timmar per dygn och så vill jag ha det. Yttrandefriheten är grundbulten. Med mina turkiska rötter vet jag att man aldrig kan hindra det fria ordet, däremot förtrycka det och stänga av för regimen obehagliga kontaktvägar på nätet.

Är tillväxt och expansion alltid bra?

– Nej. Ordet tillväxt används slarvigt. Linköping har som mål att ha 200 000 invånare, varför? Vårt främsta uppdrag har vi gentemot de 150 000 som redan bor här. Mår de bra vill fler komma hit. Man ska inte växa för växandets skull.

”Levande landsbygds”-parollen tycks död och själv bor du i en lägenhet i Vasastaden. Vad gör du för mig som bor på vischan?

– Centerpartister har i sitt dna att jobba med landsbygdsfrågor, som förortsgrabb har jag mycket att bevisa här. Partiet är mitt i en omställning. Många som bor på landet lever samtidigt ett ­urbant liv. Vi har ett bekymmer här och är det inte typiskt att tågstrejken avblåstes först när den drabbade Stockholmarna!

Men du kallar dig torpare också och hyr ett torp som du nu funderar på att köpa.

– Det var en utmaning. Det mest ­rogivande jag vet är det dova bakgrundsljudet från E4:an. Dessutom är jag mörkrädd. Nu går jag runt torpet som en Ernst Kirchsteiger och låtsas att jag vet vad jag gör. Jag har lärt mig älska det.

Du har sagt att du aldrig skulle åka till Kina i tjänsten, förklara!

– Jag kan och vill inte särskilja min roll och min person. Jag skulle inte kunna­ vara tyst om allt jag ogillar där och det skulle bli bråk.

Många var emot den nya simhallen, ändå ska den byggas.

– Vi hade inte alla fakta när undersökningen gjordes, som renoveringskostnaderna och stadens utveckling kopplat till beslutet att bygga Ost­länken. Hade vi haft det är jag övertygad om att vi fått mer bifall för projektet.

Om ni nu ändå ska bygga ett jätteschabrak till simhall, varför inte plussa på lite pengar till, fixa ett äventyrsbad och därmed dra hit människor från andra städer, som Örebros äventyrsbad gör?

– Hm. Ja . . . det tål att tänka på.

Pappaledighet och politik, hur fungerar det?

– Dåligt. Systemet är byggt för män över 50. Jag har tagit ut den i flera delar. Senast nu i sommar/höst. Jag behövde dock planera i ett och ett halvt år för att få ihop det med vikarie och allt. Men till 80 procent är det jag som lämnar och hämtar på dagis.

Utan en sekulariserad muslim i kommuntoppen hade moskébygget aldrig klubbats igenom så snabbt, finns det de som påstår.

– Ja, många spydde galla. Jag för­söker att inte bry mig. Jag älskar svensk religions- och yttrandefrihet. Sedan kan jag bli otroligt trött på vissa religions­utövare, som imamer som vräker ur sig saker som 99,5 procent av landets muslimer förkastar.

Blir du en flitig besökare där?

– Nej, jag är ingen frekvent moské­besökare precis . . . men jag hoppas få inviga den!

Ska en politiker sitta kvar i all evighet?

– Absolut inte. Men jag tror att det reglerar sig självt framöver. Vi är mer bevakade och mer publika än någonsin. Man orkar inte hur länge som helst.

Är du inte en ”höghusvurmare” som vill bygga en massa monument?

– Äsch. Jag går inte omkring och skryter över Bergsrondellen för 60 miljoner, även om den var viktig. Mest stolt är jag över insatser som skänker livsglädje, som Linköpings 125 lekparker.

Vad skulle du helst vilja göra med Linköping?

– Bygga världens barnvänligaste stad. En stad som är tillgänglig och trygg, där barnen kan cykla eller gå till dagis och skola. Barn är mjuka, bilar är hårda. Jag vill ha en mjuk stadsplanering. Jösses, nu lät jag som ”Farbror Barbro”!

Varför växer SD?

– För att vi politiker inte lyssnar på och för samtal med dem som röstar på dem. Med argumentation kan de fås att tänka om. Jag tror inte att tio procent av svenskarna är rasister, möjligen två. Jämfört med andra länder är det en låg siffra. Det störde mig, när jag gick med i en demonstration mot främlingsfientlighet, att höra vissa­ skandera ”Krossa SD”. Men SD har faktiskt ett demokratiskt mandat. Jag vill inte krossa­ något parti, däremot vinna deras väljare­.

Tack för en trevlig picknick. Här får du en ihopfällbar picknickkorg av mig.

– Så praktiskt. Tack!

Muharrem Demirok, Centerpartiet

Vald picknickplats: Östgötateatern. Ålder: 37.

Familj: Sambo och tre barn, tvillingar på fem år och minsting på två år.

Bor: Lägenhet i Vasastaden.

Utbildning: Geograf och statsvetare.

Intressen utanför politiken: Arkitektur och mat.

Mina tre hjärtefrågor: Lika möjligheter, klimat och företagsamhet.

Så många procent får mitt parti i riksdagsvalet kontra kommunalvalet: 7,5 respektive 8 procent.

Tre personer jag skulle bjuda på picknick: Muhammed Ali, Amelia Adamo och Sven Wollter.

Om jag var tvungen att byta parti: Piratpartiet.

Ett misslyckande: Att jag ännu inte gift mig med min älskade sambo.

Okänd talang: Duktig på antikviteter. Har jobbat som antikhandlare. Älskar också gamla portar.

Gör mig lycklig/arg: Oväntade komplimanger, orättvisor.

Styrka/svaghet: Viljestark, tidsoptimist.

Om jag vore ett djur: Kanariefågel.

Äter absolut inte: Sill.

Favoritlåt: ”Storebror” med Laleh.

Står på min gravsten: Ingen aning. Den som tänker på sitt eftermäle blir för rädd att leva i nuet.

Mitt livsmotto: Lev livet fullt ut.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!