Hos Specialistläkarna i Linköping välkomnas man av Lady, Ann-Margreths svansviftande ??? Hon är en given trivselfaktor och hennes uppenbarelse fungerar ofta avdramatiserande för patienterna.
Men det gör också miljön. Här är varmt, färgglatt och väggarna täcks av sköna tavlor. Ambitionen är att det ska kännas som hemma och Ann-Margreth har själv sytt gardinerna.
Hon har jobbat på olika platser, bland annat som VD för Medical Center på Ekoxen, innan hon 1996 startade sitt nuvarande företag.
– Jag passade aldrig in i den fantasilösa landstingsvärlden där man ständigt får höra att allt nytänkande är omöjligt att genomföra.
Hon har en barnmorska, två undersköterskor och en sekreterare anställda. Men i lokalerna har också en psykiatriker och en plastikkirurg hyrt in sig. Dessutom handleder hon många st-läkare.
– Utan dem hade jag kanske slutat jobba vid 65, men vi korsbefruktar och stöttar varandra på ett fint sätt.
Ann-Margreth är stolt över det hon förverkligat och mån om att hennes personal ska trivas. Nästan varje år bjuder hon dem på en utlandsresa och tillsammans har de besökt Portugal, Thailand, Italien och Frankrike.
– Det är ett fantastiskt gäng och värt varenda krona. Det är de som gjort att jag orkat fortsätta.
En del patienter lärde hon känna redan på fosterstadiet, då deras mammor gick hos Ann-Margreth. Många, många kvinnor i Linköping har haft henne som sin gynekolog genom hela livet. Ett genomgående diskussionsämne är just det om pensioneringen.
– Många, särskilt landstingsanställda undersköterskor, är förtvivlade över att tvingas sluta arbeta vid 67. De vill så gärna fortsätta jobba och skulle verkligen behöva det, på grund av den dåliga pensionen.
Söker kvinnor för samma saker i dag som när du började?
– Nej. Förr sökte man för mer bestämda, allvarliga åkommor, i dag är tröskeln lägre. Det kan handla om oro för sexuellt överförbara sjukdomar eller cellförändringar. En stor förändring är också att vi i dag kan erbjuda bra klimakteriebehandling.
Har vi blivit mer promiskuösa?
– Ja, det skulle jag säga. Könssjukdomarna ökar och vi utför runt 100 aborter varje år. En ny stor patientgrupp är unga flickor med invandrade föräldrar.
Vad utmärker dem?
– Att de är väldigt utlämnade, vilsna och inte har någon att anförtro sig åt. Ofta är det skolsköterskan som följer med dem hit. Här behöver jag investera ett stort engagemang, där min livserfarenhet är min styrka.
Vad händer med dina patienter när du slutar?
– Ja, det undrar jag också. Jag har stött på landstinget om detta och hoppas att vi snart kommer fram till någon bra lösning.
Och hur länge fortsätter du?
– Så länge jag bara orkar. Jag älskar det här och 40-timmarsvecka fungerar bra. Jag har en sommarstuga på Gotland, barnbarn, vänner och en rik fritid. Livet är fint nu.