Elin Palmgren har en utbrändhet och depression i bagaget. Under sin resa till ett friskt liv blev hon tvungen att förstå sig själv bättre. I dag vill hon, genom sitt företag, hjälpa andra till det lugn och harmoni som hon har funnit.
Elin Palmgren slår sig ner i sin beigea soffa, med perfekt puffade kuddar. Vardagsrummet är välstädat, inrett i ljusa toner – en stor kontrast till det mörker som bodde inom henne för bara ett par år sedan.
Hon har alltid varit en "duktig flicka", med närhet till sina känslor och höga krav på sig själv. För några år sedan ledde det, och en stressig vardag, fram till en utbrändhet och depression.
– Att vara en "duktig flicka" blir en sådan grej som belönas så länge, så pass att man sedan förknippar det med sin identitet och att man själv är de prestationerna, konstaterar Elin.
"Till en början var det väl så att man gick till jobbet, trots att man mådde dåligt och hade lätt till gråt. Man tog på sig en mask liksom. Sedan klarade man sig igenom dagen och sedan gick man hem och bröt ihop", berättar Elin Palmgren.
I Linköping har hon bott i åtta år, tillsammans med sin fästman Jonathan. Det var studierna som förde henne hit, efter en uppväxt i Trollhättan. I dag är 27-åringen legitimerad lärare, med jobb på en skola. Vid sidan av det driver hon ett eget företag på deltid, med fokus på konst och inredning.
– Allt började egentligen med att jag, ett par år innan jag gick in i väggen, började teckna realistiska porträtt i blyerts, berättar Elin.
2018 lovade hon sig själv att börja rita mer. Som motivation, och för att kunna se sin utveckling, skaffade hon ett Instagram-konto. Snart upptäckte hon att det fanns människor som tyckte om att följa henne – och företaget fick sin start. Men, det blev snart för mycket att bolla det med både studier och deltidsjobb.
– Då tappade jag lite det roliga i tecknandet, för det var prestation även där.
Under barndomen fick Elin Palmgren ofta höra kommentarer som "sluta gråta nu" eller "varför är du så överkänslig?". I dag har hon hittat en större förståelse för sig själv och insett vikten av ett lugnt och harmoniskt hem, för att minska på intrycken som annars blir för mycket att hantera.
För att släppa på pressen fick den abstrakta konsten, som bygger mer på känsla än att efterlikna, ta mer plats. Ändå började Elin att må allt sämre. En period pluggade hon på 200 procent, samtidigt som företaget och butiksjobbet fortlöpte.
– Jag fattade nog inte riktigt hur stressad jag var, tills min kropp sa ifrån.
Hur mådde du?
– Jättedåligt.
Elin ler svagt, fortsätter:
– Jag jobbade i butik och då hade jag en aha-upplevelse när jag stod i kassan och skulle ta emot en kund som skulle bli medlem. Bara en sådan grej. Hon fick säga sitt telefonnummer 30 gånger innan det... Eller ja, det gick ändå inte in i huvudet.
Starka färger har egentligen aldrig tilltalat Elin Palmgren, men det var först efter utbrändheten som hennes intresse för inredning tog fart på allvar. Då insåg hon hur viktigt det är att bli lugn och känna harmoni i sitt hem.
Plötsligt var det fysiskt omöjligt att köra på i samma tempo som tidigare.
– Till slut blev det så att jag bara låg i sängen och jag orkade inte ta mig upp.
I efterhand kan Elin se flera varningssignaler, som hade varit närvarande under ett helt år innan kroppen slutligen gav upp. Förutom att minnet, liksom förmågan att kunna ta in information, var påverkat så kände hon sig förlamande orkeslös. Därtill kantades varje dag av mycket ångest.
– Minsta lilla grej var som ett maraton, säger hon och fortsätter:
– Jag hade stunder där jag kände "jag orkar inte mer". Det var tufft att må så dåligt så länge.
Under sin utbrändhet fick Elin Palmgren höra många välmenande råd och ord som var menade att trösta, men de landade ofta fel. Att få höra "alla mår dåligt ibland", "gå ut och gå lite" eller "ta lite D-vitamin" gav bara en känsla av att vara värdelös och hon, som alltid haft många bollar i luften, fick svårt att acceptera kraschen. "Om jag inte orkar gå upp och göra frukost, hur ska jag orka gå och träna?", säger hon.
Elin ögon fylls av tårar. De letar sig långsamt nedför hennes kinder.
– Jag såg ingen väg ut, typ.
Hon blev sjukskriven, började medicineras med antidepressiva, fick behandling i form av terapi... Ändå tog det ett halvår innan hon sakta började hitta tillbaka till någon form av ork. Under den perioden hade hon svårt att acceptera sitt tillstånd.
– Att prestera var liksom en del av mig. Det är något jag har fått jobba jättemycket med.
I dag kan Elin känna att mörkret var ett nödvändigt ont, som tvingade henne att prioritera om. Under resan tillbaka från utbrändheten tvingades hon analysera vad som tar och vad som ger energi, för att sedan anpassa sin vardag efter det. Att hon är känslig för andra människors sinnesstämning har hon vetat sedan barnsben, men hon insåg också att intryck i form av ljus, färger och mönster påverkar henne.
– Jag tar in allt så hårt, förklarar hon.
"Jag har alltid varit väldigt känslig och det har varit någonting som i alla fall jag har upplevt att andra ser ner på", säger Elin Palmgren. Efter att ha tillfrisknat från en utbrändhet och depression har hon förstått vikten av att omge sig av lugn, harmoni och färre intryck.
Den insikten fick Elins inredningsintresse att utvecklas och ta plats i företaget, varigenom hon i dag erbjuder inredningskonsultationer.
– Jag har alltid tyckt att det har varit kul med estetiskt fina saker och att omge mig av saker som jag tycker är fint, men det var nog först då som jag faktiskt började leta efter lugnet. Både lugnet i mig själv som person, att inte vara så stressad hela tiden, men också lugnet i min vardag och lugnet runt mig.
I dag befinner sig Elin på en betydligt ljusare plats.
– Jag känner verkligen att jag har hittat någonting som jag älskar att hålla på med och jag känner att jag har hittat frid och lugn i mig själv på ett annat sätt än vad jag hade innan. Det är såklart fortfarande så att jag har prestationsångest till viss del, men jag har jobbat extremt mycket på det.