Sina första 16 år hölls han inspärrade i en källarhåla, det tyska hittebarnet Kaspar Hauser. Den sanna berättelsen om pojken i Nürnberg som föddes 1812 har fascinerat många. Han kunde inte tala när han hittades, men jurister, teologer och pedagoger intresserade sig för honom och hans öde.
De lärde honom tala, läsa och skriva. När han fem år efter att ha räddats deklarerade att han skulle skriva en bok om sitt liv mördades han.
Vem var han? Varför hölls han inspärrad? Vilka var hans föräldrar?
I sin 18:e bok ger Ann-Mari Tormalm svaren och hon låter några av de egna barnbarnen vara de som bringar klarhet i mysteriet, allt i samband med en semesterresa till Tyskland.
– Scen Öst satte upp en pjäs om Kaspar för fyra år sedan, jag såg den tillsammans med några av barnbarnen och blev så betagen av pojkens märkliga levnadsöde.
”Kaspars skatt” är en äventyrsbok för ungdomar och på Bokmässan i Göteborg ska Ann-Mari tala om den.
Hon har en diger produktion bakom sig, men det var först som pensionär hon började skriva böcker. Faktiskt var det ett av barnbarnen som inspirerade henne till hennes allra första bok, bästsäljaren ”Hedda”.
– Vid ett särskilt tillfälle var hon så bångstyrig. När jag skulle trä på andra overallärmen tog hon sig ur den första. Jag kom på att allt blev enklare om jag med fantasins hjälp avledde henne. Så jag sa ”titta Hedda, där ute kommer ju din nalle gående! Och titta, nu sätter han sig i lastbilen!”
Hon gör det med teatralisk och mycket inlevelsefull röst. Det är ju HUR man läser sagor och berättar historier som är det helt avgörande.
Ständigt och jämt läste hon för sina fem döttrar och sedan för barnbarnen.
– En del är oroliga över minskat läsande och att fantasin inte ska utvecklas, men jag tror att fantasins kraft är så stark att den kommer till uttryck i alla fall.
Det måste vara roligt att ha Ann-Marie som mormor tänker jag när vi sitter på hennes balkong på fjärde våningen vid ”Smiths plats” på T1. Nedanför oss porlar en fontän, omgiven av körsbärsträd.
Nyligen var nästan alla döttrar med familjer samlade vid lantstället vid Sommen och Ann-Mari bjöd de minsta på en sagostig. Längs den hade hon placerat olika ting och det gällde att lista ut vilka tre sagor som fanns representerade längs sagostigen.
Själv läser hon konstant. Just nu Astrid Lindgrens ”Krigsdagböcker 1939–1945”.
– I jämförelse med den återigen aktuella Milleniumtrilogin, som var helt okej men absolut inget som etsade sig fast, är ju detta en mycket, mycket större händelse. Så fascinerande.
Hennes personliga författarfavorit är Kerstin Ekman.
– För mig står hon för verklig bildning. Hon har kunskaper om allt möjligt och använder sig av den utan att någonsin sitta på några höga hästar.
Maken är morgontrött, men själv är hon en ”early bird”. Ambitionen är att skriva mellan sex och nio på morgonen, när tystnaden och lugnet härskar. I pipeline ligger en deckare för vuxna. Om det nu blir något, det vet hon aldrig förrän hon närmar sig bokens slut.
– Mina tre morgontimmar vid datorn är en väldigt speciell stund, men jag vill inte romantisera den. Livet är ju fullt av speciella, mycket sköna stunder.