Joachim Falk sålde nyligen sin distributionssajt Jarocka där kunderna får bläddra och välja vilka bilder de vill köpa. "Jag blev inte ekonomiskt oberoende, men det blev ett litet tillskott till pensionen."
Om man har gått ut skolan i Linköping de senaste 20 åren är chansen stor att man någon gång har stött på fotograf J Falk, där J:et står för Joachim. I drygt 20 år har han fotat skolfoton på Linköpings skolor och, inte minst, tagit hand om bilderna på de årliga studentbalerna.
För två helger sen avslutades årets tredje och sista dans. För Joachim Falk innebär det ungefär 21 000 tagna bilder.
– Jag tar väl runt 7 000 bilder per bal. Sen väljer jag bort 1 000 som inte blir bra.
Under alla år har det gissningsvis blivit runt 285 000 balbilder.
– Jag brinner verkligen för Linköpings baler som tradition. Jag tycker att alla inblandade, och icke inblandade, ska göra allt för att vi ska förbättra och förstärka traditionen. Den är så ofantligt tunn, ska du veta. Man tror att den kanske är jättestark och står på en stabil grund. Men det är skolornas balkommittéer, som alltid gör balen för första gången, som gör allt.
– Har de otur och fel personer hamnar i kommittéerna så ballar det ur.
Falk tycker att storheten i balen är just traditionerna och skulle önska att baltränarna och "någon vuxen" tar större ansvar och hjälper 18-19-åringarna i kommittéerna.
– Man minns ju själv hur det var när man var ung. Då vill man förändra. "Vi vill inte göra som det alltid har varit..." Jo, det ska ni vilja. Det är då det blir som bäst och det är då varumärket balen blir ännu bättre.
Ett av momenten som bytt karaktär till det sämre enligt Falk är picknicken i Trädgårdsföreningen efter dansen.
– Det har blivit ett spektakel, tyvärr. För tio år sen fanns det inte på kartan att föräldrar skulle springa omkring på gräsmattan. Förr var föräldrarnas uppgift att leverera en korg och sen stå utmed sidan. De har ju precis träffat sina ungar tio minuter innan, varför ska de in på gräsmattan för? Där måste någon gå in och styra upp.
Just närgångna föräldrar är ett återkommande störningsmoment.
– När jag tar bilderna nere vid ån så kliver föräldrar in mitt i min uppbyggda studio och ska ta bilder med sina mobiltelefoner. Det är helt sjukt, de har ingen respekt. Minst två gånger per bal måste man säga ifrån på skarpen till föräldrar.
Joachim Falk och hans kollegor i det sex man starka laget som fotar balen har med sig en hel del utrustning som ska k
Åsikterna är många och starka. Men mestadels tycker han att balen är väldigt rolig. Med en del jobbiga inslag.
– Jag får titta på vädret tusen gånger om dagen i en månads tid. Det är ett så stort projekt att byta plats för fotograferingen. Vi är sex personer och vi riggar tält eller studio beroende på om vi är inne eller ute.
Har du några speciella minnen från alla år?
– Mja... Vissa studenter har ju varit väldigt sköna och gjort roliga gester och poser nere på "isen". Men de är ju så nervösa de flesta, så man förstår att inte så många orkar hålla på med sådant.
En av höjdpunkterna är den avslutande rännstensgången när studenterna dansar fram genom stan, med ett stopp på Stora torget.
– Tänk dig att sitta på torget och dricka en bärs med polarna och så kommer 400 supersnygga ungdomar och dansar en synkroniserad dans mitt på torget. Det är så fränt så att klockorna stannar.
Borde Linköping göra ännu mer av balen?
– Jag tycker det. Jag tycker att kommunen borde förstå vilken varumärke det här är. Det är verkligen norra Europas mest avancerade bal. Andra ställen är inte i närheten. I Jönköping så klär de upp sig i frack och klänning, men de dansar inte. De åker bara runt i fina bilar innan de käkar och super.
– Jag har förespråkat länge att man ska marknadsföra balen mer, då hade man lätt kunnat fylla Saab arena med folk som kommer utifrån.
Med kameran ständigt i handen håller Joachim Falk koll på dansarna.
Många av dansarna säger att det viktigaste är att bilderna blir bra, mer än själva dansen. Känner du press att bilderna ska bli bra?
– Det har jag aldrig hört förut... De ska ju dansa, de skiter väl i mig? Men ja, bilderna finns ju lite överallt sen så ja, så kanske det är. Men jag gör inte det här med vänsterhanden, jag går all in. Så det brukar bli bra.
Det är ingen som hört av sig och varit missnöjd?
– Jo, det är klart. Men det är inte många. Det kan ha hänt att jag lagt upp någon bild från Trädgårdsföreningen där någon precis tuggar på en macka eller så, då har folk bett mig att ta bort.
Här vid rinken i Saab arena är Joachim Falks hemmaplan. "Jag brukar alltid springa bort mig när jag ska ner från översta våningen ner till rinken."
J Falk har inget livstidskontrakt för att fota balen. Men det brukar alltid bli han som får uppdraget.
– Nej, nej. Jag har inte något monopol på det här. Men jag vet att jag är klart bäst. Det finns ingen i närheten som skulle fixa det här.