Irynas bror har gjort om ett skafferi i källaren i huset i Cherkasse till skyddsrum.
Iryna Andersson har bott i Linköping i 20 år. Hon kom hit som nyutexaminerad lärare för att jobba som au pair. Under det året träffade hon sin man och blev kvar.
När vi träffar Iryna i familjens hem har kriget i Ukraina gått in på andra veckan.
– Det värsta är att vara så långt borta och inte kunna göra något. Det gör ont. Nu förstår jag folket från Syrien och vad de har gått genom.
Irynas bror befinner sig i Cherkassy, en stad som ligger cirka 20 mil söder om Kiev. Dagen när kriget bröt ut var Iryna med sin familj i fjällen. Hon, precis som många andra Ukrainare, trodde inte att Ryssland skulle anfalla "på riktigt". Iryna ringde genast sin bror, men han var fortfarande övertygad om att "konflikten" inte skulle eskalera och försökte lugna henne.
Den tiden är förbi. Människor dör, städerna förstörs och kriget blir alltmer blodigt.
– Mina vänner i Kiev var chockade i början men nu är alla enade om att de ska stanna och försvara landet. De vet att det finns många millitärer från Ryssland vid gränsen och att det blir en lång kamp på liv och död. De hjälps åt, men maten börjar redan att ta slut i butikerna. Min bror kör in mat till städer där det behövs.
Den största chocken fick Iryna när hon ringde släkten i Ryssland. I Ukraina, som i stora delar av förre detta Sovjetunionen, är många familjer blandade, det vill säga pappa är ukrainare, mamma ryss eller från någon annan folkgrupp. Så är det i Irynas familj också.
– Släkten i Ryssland säger att kriget inte är på riktigt och att Putin bara vill ta bort nazister. När jag ställer frågor om de har sett bilder och videor som visar vad som händer i Ukraina – för det finns möjligheter i Ryssland också att se detta – vill de inte prata om det eller säger att det vi ser är fejk. Att det är ukrainare som bombar sitt eget land. Syftet med kriget är att splittra folket. Att ryssar och ukrainare börjar hata varandra. Frågan är vad som händer sen?
Iryna Andersson ber människor som vill hjälpa Ukraina att vara mer lyhörda. "Man ska inte skicka saker, man ska stödja de seriösa hjälporganisationer som arbetar på plats i Ukraina".
För henne är det tungt att se hur information eller brist på rätt information om kriget påverkar människornas uppfattning av verkligheten. Men allt är inte svart eller vitt.
– Det är inte enbart propaganda som får majoriteten av ryssar att ställa sig bakom Putin. De allra flesta människor i Ryssland har fått det bättre ekonomiskt under de senaste åren medan folk i Ukraina haft det tufft efter självständigheten. Min mamma som bor med min bror i Cherkassy har en pension på cirka 200 kronor. Min mormor bor i Sibirien och har flera gånger högre pension än mamma.
Iryna var tillsammans med sin familj och barn i Sibirien för åtta år sedan och såg att livet på många sätt var bättre än i Ukraina.
Kriget i Ukraina har tvingat miljoner Ukrainare till flykt. Här syns en bild från staden Irpin utanför Kiev.
Iryna ifrågasätter massmedias agerande gällande informationen om krig i allmänhet.
– Varför fick ingen veta vad som händer i Donetsk sedan det ockuperades av Ryssland 2014? Vad händer på Krim nu? Vad händer i Syrien, Afghanistan eller Bosnien nu? Varför följer ingen upp? I början av ett krig är det så mycket information att alla blir matta, sedan blir det tyst. Och rapporteringen förflyttas till något annat som är nytt.
Ukrainas president Zelenskyj beskrivs nu som en hjälte i västerländska massmedia. Iryna har pratat med många vänner i Ukraina om honom. Och visst uppfattas presidenten som hjälte i Ukraina också eftersom han har stannat kvar i landet. Men förtroendet för honom hade börjat dala före kriget. Han hade lovat för mycket inför valet, enligt Iryna, men det blev för lite handling.
I början av varje krig vill människor gärna hjälpa till. Det är bra, menar Iryna. Men krig tenderar att vara långa.
– Det är bra att folk skickar saker till Ukraina men det är också viktigt att vara lyhörd och se vad som behövs. Det bästa är att stödja de seriösa organisationerna som hjälper människorna på plats. Jag skickar pengar till mina vänner och släktingar.
Iryna Andersson och hennes mamma Lena som har kommit på besök.
Medan vi pratar med Iryna sitter hennes mamma Lena och lyssnar. Hon brukar komma till Linköping varje år i november och fira jul och nyår med sin dotter, svärson och barnbarn. Till våren brukar hon åka hem. Nu har hon förlängt sitt visum ytterliggare tre månader.
– Snart kommer mamma att börja längta till sitt hem och till sin trädgård. Men vi är så glada att hon är här nu. Det blir också lättare för min bror som slipper oroa sig för mamma mitt i ett brinnande krig.