Med kunskap om varför människor utför onda handlingar kan vi förhoppningsvis begränsa den, säger den norske filosofen Lars Fr H Svendsen.
Vi får inte nog av ondska. Vi läser om den, ser den på film och i dataspel. När något otroligt hemskt händer på riktigt, kan vi inte släppa medias bevakning. Vi följer utvecklingen ord för ord. Bild för bild.
Vad är det som gör att ondskan fascinerar oss så?
Kanske är det som Ann Heberlein skriver i sin "En liten bok om ondska"?
"Ondskans karaktär av mysterium, av ogripbarhet och meningslöshet ger inte människan någon ro."
Vi har en benägenhet att mystifiera ondska. Som om den inte skulle gå att förklara med annat än sjukdom och galenskap. I själva verket är det oftast alldeles vanliga människor som utför de mest fruktansvärda handlingarna. Så var det i nazityskland och på Balkan, där helt normala människor dödade och torterade sina vänner och grannar.
Lars Fr H Svendsen är filosof. Han är verksam på universitetet i Bergen och har, som de flesta norrmän i dagarna, fullt fokus på vad som händer i rättssalen i Oslo där Anders Behring Breivik står anklagad för massmord.
Galen eller ej
Rättegången handlar om huruvida Breivik ska anses tillräckligt galen för att slippa ifrån det juridiska ansvaret för dåden eller om han ska hållas ansvarig för dem.
- Om en människa har kontroll över sina handlingar och förstår vad han gör, är han också moraliskt och juridiskt ansvarig för dem. Jag har svårt att se att Breivik inte skulle ha haft kontroll och insikt. Han vet att man inte ska döda oskyldiga människor. Ingen kan inbilla mig att någon hade kunnat förhindra massmorden genom att tala om för Breivik att det är fel att döda. Han har dessutom planlagt sitt dåd i flera år, han var medveten om vad han skulle göra, säger Lars Svendsen.
Men lägger han till, han är vare sig psykolog eller jurist. Rätten avgör om Breivik får psykiatrisk vård, eller om han sätts i fängelse. Vare sig försvar eller åklagare tvistar om att Breivik kallblodigt har tagit livet av 77 människor. Mördaren hävdar dock att han mördat i sjävförsvar, att de han mejade ner i själva verket stod för det onda.
- Hur pervers hans ideologi än är, så är Anders Behring Breivik en idealist och han utgör ett typisk representant för den idealistiska ondskan, en ondska som kan göra oerhört stor skada, säger Lars Svendsen.
Breivik - en idealist
Det fruktansvärda som hände på Utöya och i Oslo den 22 juli i fjol, har gett Svendsens bok "Ondskans filosofi", utgiven 2001, förnyad aktualitet. Vi vill ju gärna försöka förstå hur en människa kan vara så ond. För en ond människa är han, Breivik, det slår filosofen Svendsen fast.
- En människas identitet kan inte särskiljas från dennes handlingar.
Men, säger han också, ingen människa är utan ondska. Alla människor har vi både gott och ont, även om alla inte har lika mycket av varje.
Fyra sorters ondska
I sin bok beskriver han fyra typer av ondska. De förklarar hur vi kan förstå ondskan och akta oss för den. De kan ge oss insikter om oss själva både som individer och som en del av mänskligheten. Ondskan är nämligen inte omänsklig hävdar Svendsen. Den är i själva verket unikt mänsklig.
Den idealistiska ondskan, den som Breivik representerar, bottnar i att människan som gör ont i själva verket anser att han gör något gott. Medeltidens häxprocesser där kvinnor brändes på bål i tron att de var i förbund med djävulen, är ett sådant exempel. De som utförde dessa bestialiska dåd, trodde fullt ut att de gjorde något gott. De kristna korsfararna som försvarade kristendomen mot islam är ett annat exempel. I nutid resonerade Usama Bin Ladin men också George W Bush på liknande sätt. Båda talade om ett rättfärdigt krig där de på var sin sida stod för det goda som ska utrota det onda. I vår egen vardag kan ungdomsgäng och idrottens supporters misshandla sina antagonister av liknande skäl.
Vi och dom
Den ideologiska ondskan utmärks av ett utpräglat vi och dom tänkande. "De andra" är alltid de onda och har i plågoandarnas ögon förlorat sitt människovärde. De är inte värda empati. "De andra" är inte längre mödrar, fäder, grannar eller vänner, de är rätt och slätt "fienden". De har blivit objekt.
Den idealistiska ondskan har sin grund i människans behov av att tillhöra en grupp. Men när gruppen blir för tät, när individen slutar att tänka själv och slutar att reflektera över gruppens värderingar och handlingar, då blir det farligt.
Den demoniska ondskan är en annan variant av ondska. Kanske är det sadism vi först kommer att tänka på när vi möter till synes meningslöst våld. Demonisk ondska präglas av att den som utför det onda finner njutning i att skada någon, alltså sadism. Englas mördare Anders Eklund representerar sadismen, liksom Josef Fritzl som höll sin dotter inspärrad, misshandlade och förgrep sig på henne i många år. Men Svendsen vill få oss att förstå, att inte bara enstaka demoner står för sadistiska handlingar. Även om det kan vara svårt att erkänna, har de flesta av oss någon gång pinat någon, människa eller djur, fysiskt eller psykiskt, bara för att det gett oss en viss tillfredsställelse. Kanske har det hänt när någon hamnat i onåd och vi vill ge igen? Amerikanska soldater som torterar och skändar irakiska fångar och många fall av mobbing kan förklaras med sadism.
Tillsammans med den idealistiska ondskan står den instrumentella för de riktigt stora katastroferna. Här handlar det om ondska i syfte att uppnå något annat, trots att det inte råder något tvivel om att det är onda handlingar som utförs. Kärnvapenbombningen av Hiroshima och Nagasaki är exempel på instrumentell ondska. Där offrades många oskyldiga medvetet i syfte att få Japan att kapitulera och i förlängningen få ett slut på andra världskriget.
Exempel på mera vardaglig instrumentell ondska kan vara en människa som skadar en annan för att göra karriär eller tjäna pengar. Det kan också vara att hota eller slå ett barn eller kanske än vanligare ett djur, i syfte att få det att lyda.
Till sist talar Svendsen om den dumma ondskan. Den som utförs utan reflektion, utan att den som begår ont förstår att det är ont. Folkmord har begåtts i dumhetens tecken, så utpekas till exempel Adolf Eichman, förintelsens arkitekt, som en representant för denna typ av ondska. Eichmann var inte ointelligent utan en högst normal, ansvarsfull och laglydig familjefar. Eichmann var vare sig pervers eller sadist utan beskrevs som både sympatisk och empatisk av familj och vänner. Han ifrågasatte dock inte de lagar och regler som styrde hans handlande. Hannah Arendt beskriver denna ondska i sin bok "Den banala ondskan - Eichmann i Jerusalem".
Skrämmande
Den ondska han representerar är väldigt skrämmande, just därför att den här typen av människor inte kan förstå att de gör ont. Skrämmande är den därför att ingen av oss vet hur vi själva, våra grannar eller vänner, skulle ha reagerat under omständigheter som de i nazityskland eller som jugoslav under Milosevics styre.
- Ont är ont, oavsett varför en människa begår onda handlingar. En olycklig barndom kan bidra till förståelse, men inte frånta den som handlat ont, från ansvar. Ingen av oss har skapat oss själva, men med få undantag har vi fått förmågan att reflektera och ta kontroll över vad vi gör. Vi ansvarar själva för den vi är, säger Svendsen.
Demonisera inte
Adolf Eichmann hade förmågan att reflektera, men gjorde det inte. Anders Behring Breivik vet att det inte är okej att döda oskyldiga människor. Mobbaren vet att han gör orätt. Alla är de ansvariga för sina onda handlingar.
Hur kan Lars Fr H Svendsens beskrivning av ondska hjälpa oss att förhindra den?
- Först ska man förstå att var och en av oss kan begå de mest fruktansvärda handlingar. Vi tjänar inget på att demonisera ondskan. Sedan ska man inse att bara för att vi uppfattar något som ont, kan vi inte ta det som en bekräftelse för att vi står för det goda. Den största orsaken till ondska är tron att man kan utplåna den, säger han.
Vi kan aldrig utrota det onda, vi kan begränsa den. Svendsen menar att det enda sättet att göra det, är att fortsätta utveckla humanismen där varje individs mänskliga rättigheter står i centrum. Han hoppas att hans analys av ondskan ska bidra till att var och en rannsakar sig själv så att man kan upptäcka och därmed undvika det onda.
TINA GERDIEN
013 280 366
tina.gerdien@corren.se