Provtagningskittet som kommer hem i brevlådan är väldigt lätt att ta, med en pedagogisk beskrivning, säger Ingela Sjöberg.
Varje år dör 2 500 svenskar i tjock- och ändtarmscancer.
Efter prostatacancer och bröstcancer är det den tredje vanligaste cancerformen.
Med screening kan dödligheten minska med 15–20 procent.
För Östergötlands del betyder det att 25 personer skulle kunna räddas – om de fick vård i tid.
Som Ingela.
Det är en av årets första riktigt varma vårdagar.
Ingela Sjöberg lyser ikapp med aprilsolen när vi ses utanför hennes arbetsplats, sjukhusskolan på Universitetssjukhuset i Linköping. Hon arbetar som lärare för inlagda barn och ungdomar som därigenom slipper missa så mycket av skolan.
Det är lätt att förstå hennes glädje. Att drabbas av cancer är en tragedi, men när den upptäcks i så god tid att man kan botas, förbyts tragedin till en vinstlott.
Ingela har haft en del mag- och tarmproblem i bortåt 20 år. Ömsom lös i magen, ömsom hård.
– Jag har tänkt att jag väl har IBS-mage, som så många andra. Och kanske har de problemen inte alls att göra med den upptäckta cancern, men jag blev lättad när jag fick självprovtagningskittet hem i brevlådan.
Ingela tänkte "äntligen ska jag få min mage ordentligt undersökt", men hur det var blev provförpackningen liggandes obruten. Hon hade sex månader på sig – och skulle ta provet. Nån gång . . .
– Det låg där och stirrade på mig, men jag ville åka på en sedan länge planerad resa till Thailand först.
På resan upptäckte Ingela för första gången blod i avföringen.
– Inte mycket, men lite grann. Då tänkte jag att "nu åker du hem och gör det där provet!" Jag hade haft lite ont i magen, sprungit på toaletten, men skyllt på att det nog var vanlig "turistmage" – och kanske var det så också.
Hon skickade in avföringsprovet i höstas och fick några veckor senare en kallelse för att göra en koloskopi, kikarundersökning av tjocktarmen, eftersom man sett blod i avföringen.
– Det hittade fyra polyper, varav en enligt sköterskan "inte var så fin".
Den visade sig innehålla cancerceller och Ingela fick snabbt en tid hos Rikard Svernlöv, överläkare och biträdande verksamhetschef vid mag- och tarmmedicinska kliniken på US.
– Han var väldigt pedagogisk och beskrev en polyp som ett träd. Det var en begriplig metafor. Min polyp som "inte var så fin" hade cancerceller på toppen av "trädet", men de hade ännu inte spridit sig ner i grenverk, stam och rötter. Inte nått lymfsystem och blodbana.
De fyra polyperna togs bort redan vid koloskopin. I januari kapades två decimeter av tarmen, där polyperna suttit, bort. Som en säkerhetsåtgärd.
– Operationen skedde med hjälp av robotassisterad titthålskirurgi samt ett "kejsarsnitt" som behövdes för att få ut tarmbiten.
Hon var aldrig rädd. Fick hela tiden höra att det var bra att hon kom i så god tid.
– Det har varit proffsigt bemötande rakt igenom och jag har känt mig väldigt väl omhändertagen under den här resan. Vem vet hur det hade gått om jag inte lämnat in provet? Med all sannolikhet inte så bra . . .
Ingela tjatar på alla jämnåriga bekanta att skicka in det prov de får hemskickat.
Hennes förstadie till cancer hann inte sprida sig. Alla 22 lymfkörtlar i den bortopererade tarmbiten visade sig vara friska.
Framöver kommer vården att hålla henne under sina vingars beskydd med regelbundna kontroller.
Det är nästan värt att fira, väl?
– Javisst. I höst ska jag sluta jobba!