Linköpings första pojkhem, med plats för tio gossar, stod färdigt hösten 1950 på Tönsbergsgatan 2B. För att ge en känsla av ett vanligt hem var pojkhemmen inrymda i vanliga bostadshus.
Hemmen tillkom efter en motion i stadsfullmäktige av Socialdemokraterna Carl Johansson och Seth Kullman. De skrev att under 1940-talet hade, efter avslutad skolgång, åtskilliga ungdomar från omlandet sökt sig till Linköping. I staden hade de, enligt motionärerna, en trist tillvaro och levde under miserabla förhållanden. Ungdomarnas låga inkomster gjorde att många av dem tvingades dela dåliga hyresrum med flera andra.
Stadsfullmäktige beslöt 1949 att ett pojkhem skulle uppföras. Driftansvaret överlämnades till Stiftelsen Linköpings Ungdomsråd och hemgårdar. Staden svarade för de initiala kostnaderna samt lämnade en underskottsgaranti. Tanken var nämligen att hemmets drift skulle finansieras genom hyresintäkter. Visst stöd erhölls även från Allmänna arvsfonden.
Bland de tolv pojkar som i augusti 1951 flyttade in i det nyöppnade pojkhemmet på Bjälbogatan 4 fanns smideslärlingen Stig Abrahamsson, 17 år, och motorlärlingen Sven Forslind, 14 år, båda från Kättilstad utanför Rimforsa.
Syftet var att ynglingarna skulle få såväl en bra bostad som det moraliska stöd ett bra hem ger. Metallarbetaren Bertil Johansson, som uppfyllde kraven att ha ett fast arbete och en hemmafru, utsågs till föreståndare. Hans hustru Gun förutsattes bli pojkhemmets husmor. De hade stöd av ett hembiträde.
De tio pojkarna, som var mellan 14 och 21 år, måste lämna rekommendationer som visade att de var skötsamma. Det bodde två pojkar i varje rum. Föreståndarbostaden bestod av två rum samt ett rum för hembiträdet. Köket och det kombinerade mat- och sällskapsrummet var gemensamt för pojkarna och föreståndarfamiljen. Det skulle få pojkarna att känna det som ett riktigt hem.
I veckohyran ingick mat, städning och tvätt, dock fick pojkarna bädda sina sängar själva.
I augusti 1951 stod ytterligare ett pojkhem, Bjälbogården på Bjälbogatan 4, inflyttningsklart. Tolv pojkar bodde i dess sex rum.
Gun Bülow-Johansson, som var gift med föreståndaren Bertil Johansson, var husmor på Bjälbogården och hade hjälp av hembiträdet Constance Nilsson. På fotot ses även Lars Westlin, som bodde på pojkhemmet.
Det kom att dröja till november 1953 innan ett flickhem, Kungsbergsgården på Nya Tanneforsgatan 17 b, togs i bruk. Flickorna, som även de var mellan 14 och 21 år, fick själva ansvara för betydligt fler uppgifter än pojkarna. De fick städa, laga frukost och kvällsmål. Bara ett lagat mål ingick. Gården hade en kvinnlig, ensamstående föreståndare och ett hembiträde.
Först i november 1953 öppnades även ett flickhem, Kungsbergsgården, på Nya Tanneforsgatan 17B. Redan 1949 hade fullmäktigeledamoten Lennart Sjöberg föreslagit att även ett flickhem skulle byggas.
På initiativ av Socialstyrelsen öppnades även ett pojkhem i IOGT:s regi på Lindesbergsgatan 11. Hälften av dess platser var avsedda för gossar som varit intagna på ungdomsvårdsskolor.
Bjälbogården lades ned i februari 1968. Påföljande årsskifte tog socialförvaltningen över ansvaret för Vasa- och Kungsbergsgårdarna. Även de båda kom därefter att avvecklas.