Närmare 270 elever samlades för att fira de nya lokalerna, som vi skrev om redan i mars. Rektor Therese Andersson inledde med att hälsa alla elever och besökare välkomna.
– Nu har vi varit här ganska många dagar och vi känner oss som hemma, eller hur? sa hon från podiet.
"Ja!" svarade eleverna glatt i kör.
Efter rektorns tal följde sång från elever och lärare och tal från personer som varit inblandade i bygget. Till sist invigdes så skolan när Jakob Björneke, ordförande för Barn- och ungdomsnämnden, klippte ett sidenband uppe på podiet.
– Härmed förklarar jag skolan nyinvigd! ropade Jakob Björneke.
Efteråt följde en tur inne i skolans lokaler. Där berättade konstnären Roland Persson om det projekt han har jobbat med tillsammans med lärare och elever från förberedelseklassen. I den klassen går barn som nyligen har anlänt till Sverige. Många av dem har flytt från krig i sina hemländer.
– Jag tänkte att det skulle vara kul om eleverna fick vara delaktiga. och det har de ju verkligen varit, säger Roland Persson.
På tavlorna som hänger utspridda inne i skolans lokaler har barnen tydligt fått ta plats. Väggen i rummet bredvid lilla matsalen pryds av en tavla med en stor fågel. Den är gjord av Sammi Mohamed Ashraf, en av eleverna.
– Fågeln är helt Sammis verk. Det enda jag tillfört är himlen, säger Roland Persson om den blå bakgrunden på tavlan.
En annan tavla föreställer en båt på ett hav. Den har en av Sammis klasskompisar målat, en pojke från Syrien. Tavlan berättar om hans flykt från kriget över till Grekland. Bredvid båten har han skrivit en berättelse om flykten på arabiska.
Gunilla Kron-Andersson arbetar på Nygårdsskolan med att hjälpa de nyanlända barnen att komma till rätta. Hon har varit delaktig i konstprojektet och ser en språkutvecklande fördel med att eleverna fått arbeta med en konstnär. Arbetet kan också ha fungerat som en bearbetning för några av eleverna.
– Tavlorna väcker ju många tankar och funderingar. Det är intressant och lärorikt att höra barnens reflektioner, säger hon..
Under arbetets gång är det många starka känslor som har dykt upp till ytan. Det har inte alltid varit enkelt. Men Gunilla Kron-Andersson är väldigt nöjd med slutresultatet.
– Det var så underbart att se eleverna stå och berätta om sina verk för er! Man såg att de verkligen ville dela med sig, det var härligt.