Sven Wass, 94, och Bo Strand, 87, vet det mesta som finns att veta om Svensk Fastighetsförmedlings historia. Båda har varit med nästan sedan starten och Bo jobbar faktiskt fortfarande, bland annat med introduktionsträffar för nya medarbetare.
– Jag är inne på mitt 71:a år. Det blir lätt så när man har sin själ i företaget, säger han.
Bo började 1947 och är närmast att betrakta som nyanställd om man jämför med Sven. Han kom till kontoret på Klostergatan några månader innan andra världskriget bröt ut, när företaget bara var två år gammalt.
– Jag började som kontorselev. Blev kontorist. Det skötte jag så pass bra att jag fick bli kassör och sedan kamrer. Jag slutade som vd och det var jag i 25 år, berättar Sven.
Under alla de vd-åren hade han Bo Strand vid sin sida som vice vd.
– Jag började också som kontorselev, som 16-åring. Fick fylla på bläck och tömma papperskorgar och jobba mig uppåt. Det var så man gjorde på den tiden, säger Bo.
Svensk Fastighetsförmedling startades på våren 1937 av en man som hette Eric Lundgren.
– Han började med 47 öre på fickan och fick låna till den första hyran av guldsmeden intill, berättar Sven.
Lundgren var en färgstark affärsman med nya idéer. Sin allra första affär fick han genom att under den falska signaturen "Norrländska" annonsera i Östgöta Correspondenten efter en "matservering, kafé, fruktaffär eller annan bra rörelse". Det slutade med att han som mäklare fick sälja Snuggans Café vid Tannefors slussar.
Snabbt byggde han upp ett system med försäljningskontor över hela landet där de mäklare som anslöt sig fick betala in ett så kallat garantibelopp på 1 000 kronor.
Lundgren hittade ständigt nya sätt att marknadsföra firman.
– Han var tidig med att ha bilder i annonserna. Han annonserade även om gjorda affärer och han hade en förkärlek för helsidesannonser. Lundgren såg möjligheter i allt. Under andra världskriget sålde han skogstorp till stadsbor som var rädda för bomber, berättar Bo.
Eric Lundgren jobbade hårt, även på nätterna, och hade tidvis problem med spriten.
– Han brände sitt ljus i alla ändar, konstaterar Sven.
Historierna om Eric Lundgren är många. På sitt kontor med skylten "Chefen" var han inte särskilt ofta, han arbetade hellre hemma i sin tvårummare på Banérgatan. I källaren hade han bland annat en egen biosalong och 40 burfåglar.
– Grannarna var väldigt nyfikna på vad han höll på med där. Lundgren, som var intresserad av teknik och elektronik, satte upp en lejonhud med lampor som ögon. När någon kom för nära dörren började lamporna blinka och Lundgren kunde slänga upp dörren och avslöja tjuvlyssnaren, berättar Sven.
Det hårda livet tog till sist ut sin rätt och Eric Lundgren dog 55 år gammal. De sista åren var han sjuk och oron för företagets framtid var stor. Lundgren hade inga barn och syskonen ansågs olämpliga att ta över. Sven Wass var med om att smida en plan för att rädda företaget.
– Lundgren fick gifta sig med sin hushållerska, Güro Danielsson. Det var under hårt motstånd, kan jag säga. När Lundgren dog var det hon som ärvde företaget. Hon överlät sedan alla aktier till mig, varpå jag gav dem vidare till alla franchisetagare, berättar Sven.
Företaget levde vidare och Güro Danielsson fick 10 000 kronor och en pensionsförsäkring som tack för hjälpen.
Mycket har förändrats sedan Sven Wass och Bo Strand började i branschen. Priserna förstås – förr fick man en bra villa i Linköping för 25 000 kronor, berättar de. Men också synen på yrket, och det är något som de arbetat hårt för.
– Förr sågs fastighetsmäklare som hästhandlare och bilskojare. Det fanns många fifflare i branschen, många kunder som blev lurade. Därför kämpade jag i alla år för en bra utbildning och en mäklarlag. Det gick till sist, säger Sven.
Sättet att sälja har också förändrats. När Sven och Bo började gjordes inga allmänna visningar av bostäderna, än mindre någon homestyling.
– På den tiden sköttes allt per telefon och brev. En intresserad köpare fick själv ta kontakt med säljaren, det var först när affären började bli klar som mäklaren kom in i bilden igen. I dag har mäklarna en mycket mer aktiv roll, säger Bo.
Förutom vid grundaren Eric Lundgrens död har Svensk Fastighetsförmedlings framtid hotats vid ytterligare ett tillfälle, menar Sven och Bo. Det var när norska banken DNB Nor för några år sedan köpte företaget och sedan sålde det vidare till konkurrenten Swedbank. Då var det inte ett äktenskap med hushållerskan som löste situationen, utan ett ingripande av Konkurrensverket. Affären stoppades i tingsrätten och franchisetagarna kunde köpa tillbaka företaget.
– Det var en svettig tid. Hade Swedbank fått köpa hade de lagt ner Svensk Fastighetsförmedling, tror Bo.
Trots alla år i branschen har varken Sven eller Bo arbetat som mäklare utan hållit sig till det administrativa. Men visst har det hänt att de ryckt in som säljare.
– Jag sålde Sundsholms slott utanför Västervik till en kaffehandlare från Stockholm, minns Sven.
– Och jag en sommarstuga i Kerstinebo, kontrar Bo.
Sven Wass och Bo Strand arbetade tillsammans under hela yrkeslivet och har fortsatt att umgås sedan dess.
– Vi är som ler och långhalm. Tänk, under alla år som vi var vd och vice vd var vi inte osams en gång. Inte ett enda hårt ord, säger Bo och Sven nickar.