Vår stad
När det hösten 1968 blev känt att de gamla husen i kvarteret Apoteket skulle rivas väcktes en stark folkopinion. Länsmuseet ordnade såväl en utställning som flera debattaftnar. I lokalpressen var insändarna många. En av läkaren Åke Hjalmers initierad namninsamling mot rivningarna kom att undertecknas av nära 8 000 Linköpingsbor.
Grävskoporna gick dock inte att stoppa eftersom Riksantikvarieämbetet nöjde sig med att huset på Apotekaregatan 13 bevarades. Resultatet blev också att endast den byggnaden bevarades.
Fastighetsägaren, byggmästare Åke Eriksson, hävdade att Linköpings politiska ledning vetat om att han köpt alla husen i kvarteret för att ersätta dem med en ny byggnad. Stadens politiker hade också en uttalad önskan att Stora torget skulle återfå sin kommersiella betydelse, vilken under 1960-talet förlorats till Trädgårdstorget och Lilla torget. När kritiken växte erbjöd Eriksson kommunen att köpa hela kvarteret, men ett enigt kommunfullmäktige beslöt att avstå från erbjudandet.
Renoveringen beräknades kosta 800 000 kronor. Eriksson ansåg att myndigheternas beslut medförde fördyringar och begärde att huset skulle flyttas till Gamla Linköping alternativt att kommunen skulle delfinansiera upprustningen. Kommunen avvisade båda förslagen, bland annat med hänvisning till att den fastställda stadsplanen angav att byggnaden skulle bevaras.
Upprustningen var ganska hårdhänt, endast ytterväggarna bevarades. Såväl golvbjälklagen, rumsindelningen som fasadernas puts tillkom på 1970-talet.
Byggnaden uppfördes i början av 1700-talet av kronobefallningsmannen Lars Göthe, huset var då endast en våning högt. Ovanvåningen tillkom på 1760-talet när tullinspektören Johan Stork var gårdens ägare. Husets bottenvåning innehöll 1843 en sal, tre rum och ett kök, medan ovanvåningen hade fem rum och ett kök. Under huset fanns ”en ypperlig källare”. Taket var spånklätt.
Huset är en del av Linköpings litterära historia. Under några ungdomsår på 1870-talet bodde nämligen författaren Gustaf af Geijerstam där. Han var redan som ung en väletablerad författare. Geijerstam innehade en ledande roll i den grupp som på 1880-talet kallades ”det unga Sverige” och i vilken även August Strindberg ingick. Herrarnas vänskap tog slut när Strindberg 1904 i Svarta Fanor gjorde en nidteckning av sin vän.