Det här var för länge sedan Cloettas växthus.
Allén på Hjalmar Svenfelts väg slutar vid den så kallade Trädgår'n, en vacker park med pampiga bostäder som Cloettas ägarfamilj en gång lät bygga.
Bara några meter utanför staketet till parken ligger en samling röda, rätt nergångna byggnader. Även de har för länge sedan tillhört Cloetta. Ett par av dem var växthus, något som fortfarande kan anas trots att glasen för länge sedan ersatts av brädväggar. Andra har använts som kontor, verkstad, garage och försäljning från Cloettas odlingar.
Byggnaderna ligger nära Motala ström. Alltför nära, har det visat sig. På flera ställen i närheten har jordmassor rasat ner i strömmen och kommunens geotekniska undersökningar har visat att det finns risk för fler ras.
Marken sluttar brant ner mot vattnet, och i de nya detaljplaner som tas fram i Ljungsbro finns det ett säkerhetsavstånd inritat så att inget får byggas för nära krönet.
Inne i byggnaden närmast den branta sluttningen ner mot strömmen har marken börjat röra sig.
En av de fem byggnader som nu ska rivas visar tydliga tecken på att marken rör på sig. Kommunens projektledare Lennart Fjellmar öppnar garageportarna och visar stora sprickor och sättningar som uppstått i golvet.
– Vi har uppdragit åt Janssons Entreprenad att riva byggnaderna och det kommer att ske nu i juni. I den här byggnaden närmast slänten får de inte använda några tunga maskiner när de river, det är för stora risker, säger Lennart.
På senare år är det NCC som använt byggnaderna, men det är kommunen som äger dem alltsedan kommunsammanslagningen i början av 1970-talet, då Cloetta sålde en del mark. Därför är det kommunen som får betala de 120 000 kronor som rivningen kommer att kosta.
Bosse Larsson bor granne med byggnaderna där han en gång arbetade.
Kommunens parkförvaltning höll till i byggnaderna från 1972 till en bit in på 2000-talet. En av dem som jobbade där när det begav sig kommer förbi på sin hundpromenad, just när Lennart Fjellmar håller på och visar sprickorna i marken. Han presenterar sig som Bosse Larsson 1.
– Vi var två på jobbet som hette Bosse Larsson, så vi fick heta 1 och 2. Jag jobbade här från 1972 till 2006, när jag gick i pension. Vi var ett tiotal fast anställda och så en massa OSA-anställda (offentligt skyddat arbete), berättar han och guidar oss runt bland husen.
En av byggnaderna är av nyare datum, vet Bosse. Den var det nämligen parkförvaltarna själva som byggde. I en annan fanns snickeriet.
– Men det finns inget kvar av det nu. Alla maskiner är borta, konstaterar han.
