– De senaste fick jag igår, berättar han och visar en liten, liten Jesus med mor och far som ryms i en röd smyckesask.
Alla de här krubborna finns nu att beskåda på Slotts- och domkyrkomuséet i Linköping. Genuint hantverk eller plastiga, pyttesmå eller rejält stora, klassiska, ovanliga, med och utan speldosa.
Och så en alldeles tom med bara en ensam gris i fållan.
– Jag tog bort alla araber, judar och flyktingar, säger Johan Lamberth. Det blir inte så mycket kvar då.
Hans allra första krubba finns på plats. Den gjorde söndagsskolläraren Rosa Svan i Vikingstad till en syföreningsauktion 1982, och den vann Johan och hans familj.
Johan Lamberth är präst i Borgs församling i Norrköping men från nyår finns han i Landeryds församling i Linköping. Hans krubbintresse startade för sex-sju år sedan.
– Det började egentligen som en tomtebojkott. Jag fick en tomte av en gammal faster när jag började läsa i Uppsala, så jag har haft EN. Som kompensation började jag skaffa mig en och annan julkrubba, som en påminnelse om varför vi firar jul. Och så brakade det loss.
För fem år sedan var han präst i Tingstad och lånade ihop ytterligare krubbor till en sommarutställning.
– Jag fick till exempel låna Viktorias och Daniels, säger han förnöjt. Och folk sa: har du en SÅN? Eller en SÅN? Det finns hur många sorters krubbor som helst. Så jag började hålla ögonen öppna på resor och på loppisar.
– Mina vänner ger mig krubbor också, de vet vad jag behöver!
Förra året hade han glöggfest hemma, med krubbor på pianot och på pianolocket och plastkrubbor i hela stim på hallväggen. En kompis räknade till 97 stycken. Och sedan dess har de blivit ännu fler.
Men du har dem inte framme året om?
– Nej, nej, nej!
Johan Lamberth slår ifrån sig, men ändrar sig snabbt och erkänner.
– Jo, kanske några. Fem. Några plastiga finns på toaletten.
Det finns några rariteter i samlingen. En är av bananblad och just inköpt på stranden i Zanzibar. En annan är av den italienske designern Alessi, i porslin med 24 karats guldförgyllning. En tredje är en kombinerad altartavla och speldosa.
– Nej, jag tittar inte ALLTID efter julkrubbor, försäkrar Johan Lamberth, men kanske ganska ofta.