Strax innan klockan tio på fredagsmorgonen har det hunnit bli 28 grader varmt ute på Staby gård, där Linköping Horse Show just har dragit igång. Trots att tävlingshelgen inleddes för bara någon timme sedan gör sig Emelie Thorin och femårige X-actly redo att packa ihop och köra hem till Regna i Finspång.
– Vi hoppade på 90 centimeters hinder idag, den lägsta nivån, säger Emelie Thorin. Han reds in i höstas så det här var bara hans andra tävling. Det måste vara lätta hinder de första tävlingarna, så att unghästarna får lite rutin. Han var lite spänd men jag tycker att han gjorde det ganska bra.
Hoppbanan ligger dränkt i solljus. Åskådarna, som såhär på morgonen inte hunnit bli jättemånga, gömmer sig bakom solglasögon. Värmen i sig är inte ett problem för hästarna - så länge det inte också är fuktigt, vilket gör det svårt för dem att svettas - däremot gör den att banorna måste vattnas mellan tävlingarna.
– Vädret är jättehärligt men ställer till det lite för oss, säger Sofia Bengtsberg, arrangör av tävlingen och ägare av Staby gård. Är inte banan tillräckligt blöt så blir den för djup för hästarna.
Det är första året som Linköping Horse Show arrangeras. Både ryttare och arrangörer hoppas att tävlingen ska växa och bli årlig.
– Vi har ett enormt stort startfält för att vara premiärår, ungefär 600 ryttare och ett 70-tal volontärer, säger Ann Andersson, pressansvarig och medarrangör. Jag och Sofia har satsat på att göra en tävling som vi själva skulle vilja vara på, med god mat, läktare och en fin hinderpark.
I skuggan av en hästtransport står Lars-Gunnar Samuelsson från Motala och kikar in på hoppbanan där hans son Gustaf tar sig över hinder efter hinder på hästryggen.
– Jag har varit med när Gustaf ridit i 32 år nu, han började när han var åtta, säger Lars-Gunnar. Den häst han sitter på nu är lite ovan, men målet är att den ska med till Falsterbo om ett år eller två. Unghästarna måste komma ut till tävlingar och vänja sig vid resultattavlan, musiken och allt som händer runtomkring.
En bit bort, också i skuggan, väntar Emma Hagbom från Vadstena på att det ska bli hennes tur. Hon är sist ut i dagens andra klass.
– Jag satt på hästryggen innan jag kunde gå. Nu till hösten börjar jag tvåan på idrottsprogrammet på Vretagymnasiet, målet är att kunna hoppa hinder på 130-140 centimeter när jag går ut. Och sen vill jag fortsätta med det här utomlands.