Adrian Pettersson inledde med att klottra på sin tavla. Han gillar inte att börja på en ren yta.
– Just nu ser det inte så mycket ut, men det ska bli en människa som tittar upp mot himlen, berättar han.
Lite småkallt är det och blåser gör det.
– Det är ett bekymmer när man har sprejfärg. Nu hamnar ju det mesta på Julius bil, säger han och nickar mot en röd bil.
Bilägaren Julius Nord håller till runt hörnet på kuben. Han har snackat ihop sig med den tredje gruppmedlemmen Isac Zeipel-Stjerna så de gör en gemensam tolkning över två kvadrater.
Och den fjärde, Sebastian Galo, är den som kommit längst när Corren gör sitt nedslag. Till skillnad från de andra har han gjort en skiss i datorn.
– Det är de där två som är de lekfulla, säger han och pekar mot Julius och Isac.
På Sebastians del av kuben finns ett barns kropp med en gamlings ansikte. Han ska jobba med den under fredagskvällen och hela lördagen.
– Den ska bli lika genomarbetad som om det vore en tavla, säger han.
När de fyra sidorna är färdiga ska gruppen ta sig an ovansidan också – men den syns bara från muséets tak.