Lutad över en grind, med ett intensivt solljus i ansiktet, står han och blickar ut över en av de frostbitna åkrarna vid gården Täljestad knappt två mil utanför Linköping. Här, när allt är som vanligt, brukar cirka 30 000 värphöns vandra in och ut från den stora anläggningen. Men ingenting är, just nu, som vanligt.
I början av november höjdes den så kallade skyddsnivån för fågelinfluensan i Östergötland. Alla fåglar, runt om hos länets producenter, skulle därmed hållas inomhus – hela tiden. Därefter har utbrotten i Europa avlöst varandra och sedan december månad har det, enligt Jordbruksverket, konstaterats fyra fall bland tamfågelbesättningar i Sverige. Alla har hittills skett i Skåne.
– Vi har levt med hotet om fågelinfluensan ganska länge men jag tror att det bara var några år sedan vi fick det första fallet i Sverige. Så länge fallen är långt borta lägger man ingen större kraft på det men under förra säsongen kom det obehagligt nära. Det var bara två mil bort, fågelvägen, förklarar Erik Wilhelmsson.
För knappt ett år sedan, under vintern och våren, pågick vad som beskrivs som den värsta fågelinfluensasäsongen i Sverige någonsin. Fem fågelbesättningar drabbades av utbrott i Östergötland. Miljontals fjäderfän avlivades i landet.
– Det är en konstig känsla att man inte riktigt vet, varje dag när man öppnar dörren till hönshuset, om det ligger 500 döda höns där inne. De som har drabbats säger att det går så fort. Man hinner inte göra någonting, berättar Erik och fortsätter:
– Det enda vi har att göra i dag, för att hindra smittan, är att avliva hela besättningen – och det kanske inte är hållbart över tid. Det pratas om att man kanske ska börja vaccinera höns mot fågelinfluensan.
33-åringen tog över driften på föräldragården för ungefär tio år sedan. I Täljestad, där vi träffas, är hönsen cirka 30 000 till antalet men med verksamhet på ytterligare fem gårdar i närområdet är det totala antalet inom företag ungefär 100 000. Personalstyrkan består i dagsläget av fyra personer.
Vad gör ni för att hålla smittan borta?
– Vi har alltid haft ganska hårda restriktioner. Personalen byter kläder, skor och tvättar händerna – man måste gå igenom en sluss innan man går in i anläggningen, förklarar Erik och fortsätter:
– Man kan säga att vi var förberedda på coronarestriktionerna. Det alla gör nu är det vi har gjort i 10-15 år med anledning av all smitta som kan drabba hönsen.
Med den förra fågelinfluensasäsongen i bagaget har rutinerna skärpts.
– Över tid kanske man blir lite nonchalant, att det tummas på vissa saker, men nu har vi skärpt till oss om man säger så. Vi har tittat över verksamheten och hittat förbättringspotential kring vissa rutiner. Vi funderar bland annat på att införskaffa separata verktyg och redskap till alla våra fem anläggningar. I dag förflyttar vi dem.
Hur ser du framåt, med tanke på det som sker i Skåne?
– För oss i Östergötland är det nog mest akut från och med nu och fram till mars/april någon gång. Det enda vi kan göra, som producenter, är att följa myndigheternas råd, svarar Erik och fortsätter:
– Sedan tror jag att vi får lära oss att leva med den här typen av virus betydligt mer än vi har gjort tidigare. Det är varmare i dag än för tio år sedan och den globala uppvärmningen fortsätter. Det gör att de vilda fåglarna beter sig annorlunda.