När vi träffar Annica har hon precis avslutat morgonens "kattarbete". Just nu har hon semester och därmed ännu mera tid. I vardagslag jobbar hon halvtid på en mäklarbyrå.
– Tack vare att min arbetsgivare var så generös och gick med på att jag arbetar halvtid så kunde jag förverkliga den här livsdrömmen säger hon.
För en dröm har det har varit. Annica älskar djur. Hon har två hundar och katterna Electra och Kulan. Därav namnet Kulans Katthotell. Kulan är en imponerande Maine coon som väger sina modiga 11 kilo.
Hundarna har hon tävlat i agility med. Men den verksamheten ligger nere. Att driva ett katthotell kräver mycket av hennes tid.
Tanken på att starta någon form av egen verksamhet – och gärna en sådan som inbegriper djur – har funnits hos henne i många år.
– På något sätt så gjorde det att det var lättare att ta steget. Jag var liksom färdigtänkt, säger hon.
Trots det var inte ett enkelt beslut. Att vara 50 år fyllda och satsa – både pengar och eget arbete – i en bransch som man inte alls har någon erfarenhet från, kräver visst mod.
I det här fallet avgjorde åldern.
– Ja, det var nu eller aldrig, konstaterar hon som är 52 i år.
Det blev nu. Men själva processen blev lång och det kändes tidvis läskigt, erkänner hon.
Men i dag, intill det vitrappade boningshuset från 1845, ligger en sprillans ny kåk. Kulans katthotell slog upp portarna kort före midsommar och här har redan flera jamande små gäster bott när ägarna varit på semester. Just i dag är det åtta katter som får tillsyn här, men det är fullbelagt redan nästa vecka.
Katthotellet har nitton rum, varav fyra "sviter". De är lite större och tänkta för de som lämnar fler katter än en.
Annica Nauta har ett miljötänk, i allt från foder och kattsand, som inte är sand utan träpellets, till rengöringsmedel. Rummen är utformade efter katternas behov av att kunna ligga högt, de har också möjlighet att kunna dra sig undan bakom ett draperi. De är stora och luftiga. Ventilation och temperatur regleras automatiskt. Här är alltid 21 till 22 grader. Alla katter har också tillgång till en egen uteplats.
– Jo, jag är lite av en kontrollfreak och det här är katternas hem under den tid som deras ägare är borta. Då ska det vara bra.
Det är inte bara att slå upp portarna och sätta igång. För att få tillstånd från länsstyrelsen måste man ha uppfyllt de regler som Jordbruksverket fastställt, vilket också innebär att Annica fått gå kurs.
– Jag kommer inte att bli rik på detta, men det ger mig så mycket mer, konstaterar hon när hon lockar Zorro – en helsvart, mycket kelig kattpojke – att visa sin bästa sida när det är dags att ta bilder. I ett annat "rum" finns kattflickorna Selma och Astrid som nyfiket kontrollerar vad som är på gång. Smulan däremot tittar – från sin upphöjda position på en hylla – med upphöjt lugn på besökarna.
Att hon kallar sitt ställe för katthotell och inte det vedertagna kattpensionat bottnar säkert i att hon under en stor del av sitt liv har arbetat med service inom restaurangbranschen.
En perfekt bakgrund.
För, som alla kattägare vet; katter har ingen ägare, de har servicepersonal.