En bild från renhållningsverket runt 1925. Linköpingsbornas matrester sorterades och bölev till grismat.
I mitten av 1800-talet svepte koleraepidemierna över Sverige. 37 000 svenskar dog av den smittsamma tarmsjukdomen mellan 1834 och 1874.
Utbrotten sattes snart i samband med bristande hygien och 1868 utfärdades en ordningsstadga för alla städer Nu fick man inte längre kasta döda djur, sopor eller svinmat i vattendrag eller på gator och torg. Städerna började organisera sig för att transportera bort soporna och avträdesgropar ersattes av latrintunnor.
I Linköping byggdes ett renhållningsverk invid Stångån, nära dagens motorbåtshamn. Byggnaderna ritades av ingen mindre än Axel Brunskog, stadens store arkitekt.
Det byggdes stall för hästarna, vagnslider, arbetarbostäder och en pudrettfabrik. I den senare tillverkades gödningsmedel av innehållet från latrintunnorna som blandades med kalk, torv, sågspån, aska, köksavfall och djurspillning. Anläggningen uppfördes norr om staden eftersom det sällan blåser från det hållet.
Linköpingsborna tvingades – ofta motvilligt – sortera sitt avfall. Svinmat för sig, kompost för sig och övrigt skräp i ett tredje kärl. Med häst och vagn hämtades avfallet in och finsorterades vid den nybyggda renhållningsanläggningen – som kan sägas vara starten till det som nu är Tekniska verken.
Idag är pudrettfabriken riven, liksom arbetarbostäderna, men det gamla stallet och vagnslidret finns kvar. Det är väldigt ovanligt, konstaterar Lisa Berglund, byggnadsantikvarie på Fredriksson Arkitektkontor som gjort ett åtgärdsprogram inför upprustningen.
– Det här är en av få sådana anläggningar som finns kvar i Sverige. Byggnaderna har ett arkitekturhistoriskt och byggnadsteknikhistoriskt värde, men det som gör dem särskilt värdefulla är det samhällshistoriska värdet. De kan berätta mycket om den moderna stadens utveckling, säger hon.
Latrintunnorna byts på Sankt Korsgatan 15. Tiden är omkring 1950 och ännu fanns fler än 1 700 torrdass att tömma i Linköping.
2015 var det nära att de revs. Byggnaderna stod och förföll och samhällsbyggnadsnämnden, som är ansvarig för och bekostar skötseln, beslutade att de skulle rivas. Men nämnden stötte på motstånd inom förvaltningen. Bygglovsavdelningen ville inte bevilja rivningslov.
– Jag var under väldigt hårt tryck att vi skulle riva. Men mina tjänstepersoner sa att byggnaderna är ju q-märkta, så det kan vi inte göra, berättar Gunnar Gustafsson (MP), som då var ordförande i bygg- och miljönämnden.
Q-märkningen innebär att byggnaderna inte får förvanskas exteriört. Men det innebär faktiskt inte att det hade varit omöjligt att bevilja rivningslov. Det kan synas märkligt, men rivning räknas inte som förvanskning.
– Därför ska man alltid kombinera förvanskningsskydd med rivningsförbud när man gör detaljplaner. Men det hade inte gjorts i det här fallet, säger Lisa Berglund.
"Det här är en av få renhållningsanläggningar som finns kvar i landet", säger Lisa Berglund, byggnadsantivarie på Fredriksson Arkitektkontor.
Nu var det inte särskilt långt ifrån att byggnaderna rev sig själva, för förfallet fortsatte. Tills bygglovsavdelningen tröttnade och 2022 startade ett tillsynsärende och krävde in en åtgärdsplan.
– Numera är alla överens om att de här byggnaderna är värdefulla och ska bevaras. Det som görs nu är nödvändigt, annars hade byggnaderna snart varit förlorade, säger Björn Brage, fastighetsförvaltare på kommunen och den som ansvarar för den upprustning som nu har påbörjats.
Uppdraget att utföra renoveringen gick till Wilzéns, där Arvid Mohlin är projektledare.
– Första etappen handlar i första hand om att byta tak. Men vi måste ju ha väggar att ställa taket på... Så vi har behövt byta ut en hel del bärande delar. Husen var i sämre skick än vad man kunde se från början, det har väntat en överraskning bakom nästan varenda bräda, berättar Arvid.
Timmermannen Gabriel Moberg Lejon från Tranås byter ut ruttna takstolar på det gamla stallet. "Byggnaden hade nog inte stått länge till om vi inte gjort det här nu", säger han.
Det gamla stallet lutade betänkligt och fick rätas upp. Ruttna bjälkar och takstolar byts ut, ett jobb för timmermannen Gabriel Moberg Lejon från Tranås Bygg och Förvaltning, tillsammans med lärlingen Tobias Bjälkefur.
– Stallet hade inte så långt kvar innan det hade rasat ihop. Men nu bär stommen igen. Det är ett riktigt roligt jobb, det här, säger Gabriel.
Den första etappen, som handlar om att byta tak och bärande delar, kostar drygt tre miljoner kronor. Gamla stockar som sparats från tidigare rivningar används och det tvåkupiga takteglet ska läggas tillbaka så långt det är möjligt.
Stallet och vagnslidret har många originaldetaljer kvar, som ventilationskuporna på stalltaket. Trots att byggnaderna fått förfalla genom åren betecknar Lisa Berglund dem som exceptionellt välbevarade.
1939 ersattes de hästdragna vagnarna med fyra Volvolastbilar. Då byggdes stallet och vagnslidret om till garage och verkstad. Flera portar byttes ut mot större.
– Sådana ändringar i en byggnad har också ett värde. Det visar hur samhället utvecklades, säger Lisa Berglund.
Ventilationshuvarna från stalltaket har plockats ner för renovering.
I nästa etapp – som ännu inte är beslutad och finansierad – ska fönster, dörrar och portar renoveras, är det tänkt.
– Det kommer att bli väldigt fint när det är färdigt, säger Arvid Mohlin.
Interiören lämnas tills vidare som den är. Vad byggnaderna ska användas till är inte bestämt. Gunnar Gustafsson, som engagerat sig i att bevara byggnaderna, påpekar att de ligger bara några meter från cykelvägen som går längs Stångån ut mot mynningen i Roxen.
– Det skulle kunna bli ett trevligt utflyktsmål. Ett kafé, kanske?
Det gamla renhållningsverket ligger alldeles intill cykelvägen längs Stångån. Byggnaderna, som länge varit en skamfläck, rustas nu upp och snyggas till.
Fyra personer med varsin roll i renoveringen: fastighetsförvaltare Björn Brage, byggnadsantikvarie Lisa Berglund, projektledare Arvid Mohlin och byggledare Mikael Andersson.
"Invändigt satt det en massa asbestskivor, så vi fick börja med att sanera innan renoveringen kunde börja", berättar Björn Brage, fastighetsförvaltare på Linköpings kommun.