Det är en lovsång till er som fortfarande förstår vad en diskussion är, och att den förs med argument och inte hånfullheter. Det är en jättekram till er som kan respektera andra åsikter än era egna.
Verkar det självklart? Tyvärr inte, det räcker med att ta en titt i min mejlbox. De senaste veckorna har de duggat tätt: ” Du är ett jävla skämt. Hur fan kan du skydda dessa människor som fejkar att dom är sjuka!! //Du äcklar mig med ditt jävla skitsnack!! ”
Det mejlet kom från en läsare som inte gillade en nyhetsartikel om att tiggarna skulle få ett härbärge. Men annars är det ofta mina krönikor, där jag uttrycker åsikter, som väcker reaktioner. Och där finns ett nytt tonläge sedan några år tillbaka.
”Om du hade gjort ditt jobb ordentligt så borde du veta att…”. Eller ”Om du öppnar dina ögon och inte är så jävla blåögd så…” Det verkar som om många vanliga, sansade, människor nuförtiden inte kan låta bli att lägga till en hånfull släng när de uttrycker en avvikande åsikt.
Det hänger troligen ihop med vårt nya digitala sätt att kommunicera. Förr läste man en artikel i tidningen och funderade en stund innan man fattade pennan för att skriva ner sina reaktioner. Och medan man sög på formuleringarna hann man sansa sig.
Eller så ringde man och hörde en röst i luren. Då fanns det en människa i andra änden, en människa att föra ett samtal med.
Men nu läser många på nätet och där gäller andra sociala spelregler. Kring mejl och kommentarsfält har det vuxit fram en kultur där man ofta slänger i väg några rader i affekt, mer för att avreagera sig än för att egentligen starta en seriös debatt.
Efter den här krönikan kommer jag kanske att få hånfulla mejl av typen ”buhu, buhu, vad synd det är om journalisten Sievers som inte tål lite raka rör”. Men det är inte synd om mig, jag står pall. Jag suger åt mig av de positiva mejlen, tar gärna en debatt med dem som har avvikande åsikt, och raderar dem som inte kan hålla en vettig samtalston.
Däremot är jag orolig för hur det digitala samtalsklimatet påverkar vårt sätt att diskutera. Att kunna debattera med respekt för varandras åsikter är en demokratisk hörnsten. Hela vårt samhälle har byggts av människor som diskuterat, funderat på motståndarens argument, stått på sig eller ändrat sig, men alltid till sist kunnat agera med respekt för sina meningsmotståndare.
Men vad händer med oss, med Sverige, om vi utvecklar en diskussionskultur där genomtänkta argument allt mer ersätts av hot, hat och hånfullheter?
Kanske överdriver jag problemet. Människor som hånar och hatar har alltid funnits, men förr satt de och spydde sin galla i fikarummet på jobbet. Det enda som har hänt är att internet har gett dem en arena där de märks mycket mera.
Jag vill gärna bli övertygad om att jag har fel. Så, alla ni som kan konsten att föra en bra diskussion, fortsätt att höra av er!