"Vilsen i samhället? Vi kan hjälpa dig!" Så står det på Brukarstödcentrums hemsida. Där arbetar Karin Klevelid som rådgivare och administratör, vilket innebär hjälp till personer med funktionshinder med saker som kan vara svåra att förstå. Ansöka om sjukpenning. Skicka in blanketter. Eller bara ventilera det som känns svårt för stunden.
– Jag är varken kurator eller jurist men har stor erfarenhet av föreningsliv. Sedan har jag hunnit bygga ett kontaktnät under mina år inom handikappsrörelsen i Linköping, säger hon.
Samhället är inte gjort för att människor mitt i livet ska bli sjuka, menar Karin Klevelid. Drabbas du av en allvarlig kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning innan 65 så riskerar du att falla mellan stolarna.
– Jag har kontakt med ett par i 40-årsåldern där mannen drabbats av en sjukdom som gör honom allt sämre hela tiden. De har barn i skolåldern. Den avlastning hon kan erbjudas är att han ibland får komma till ett boende med personer som är dubbelt så gamla. Man räknar helt enkelt inte med att människor mitt i livet ska bli sjuka, säger hon.
Karin Klevelid är noga med att påpeka att hon inte är någon myndighet. Hon har ingen anmälningsskyldighet och man behöver inte uppge sin identitet.
– Men då blir det såklart svårt för mig att hjälpa till med exempelvis myndighetskontakter, säger hon.
Hon beskriver sin funktion som ett komplement till samhällets uppgifter - inte en ersättning. Anställda inom myndigheter som möter funktionsnedsatta kan sakna tiden och resurserna att prata och förklara hur allting fungerar. Brukarstödcentrum vänder sig också till dem som möter funktionshindrade i sitt yrke.
Karin Klevelid träffar olika människor med vitt skilda problem, men menar också att man inte får vara naiv.
– En del har otur men andra är ganska bra på att ställa till det för sig själva. En man som till exempel i sista stund bestämde sig för att inte gå med på en skuldsanering som skulle lösa hans problem. Det var inte hans fel att han var skuldsatt, tyckte han. Människor gör ibland dåliga val, också.
Själv lever hon med man och två barn i Ljungsbro. Olika hjälpmedel gör att hon trots synskadan klarar av jobbet och vardagen. Hennes man är också synskadad men hon tycker de på många sätt är som vilken familj som helst.
Det kanske är annorlunda att drabbas av en plötslig funktionsnedsättning än om den är medfödd?
– Ja, och då måste man få deppa ihop ett tag. Men man är fortfarande samma person. Jag känner en man som blev förlamad efter en trafikolycka. De första dagarna ville han ta livet av sig. Men när han blev tillräckligt bra för att faktiskt kunna genomföra det så ville han inte längre, för då hade han ju gjort så stora framsteg. Funktionshindret är inte det som definierar oss, det är inte det största hos en människa, säger Karin Klevelid.