Frysdöden, giljotinen, en rejäl fylla, bubbliga saltdöden eller dränkning i skållhett vatten. Massmorden i våra svenska trädgårdar har aldrig varit mer intensiv.
Den milda vintern och den regniga våren var gynnsamma för den spanska skogssnigeln.
Det finns många sätt att dräpa mördarsniglar på och alla som provat vet att det handlar om ren och skär tillvänjning. Det som är en smula obehagligt i början känns rent av lustfyllt när de spanska marodörerna satt i sig hela rabatten med höstrastrar och hela pallkragen med isbergssallad.
De har en glupande aptit och lämnar efter sig landområden som påminner om de öar där skarvar har dragit fram. Helt renrakat.
Internet svämmar över av tips på hur de bäst ska tagas av daga. Elstängsel, snigelgift, fat med öl, kopparband, salt . . . det snabbaste, billigaste och mest skonsamma avrättningsätt som lanseras är att med sax eller spade dela dem på mitten.
Mördarsniglar är både hermafroditer (befruktar sig själva) och kannibaler. En olycksbroder drar snabbt till sig artfränder som börjar kalasa på den avrättade.
Det tog Heléne Olsson i Beatelund utanför Tallboda fasta på. Från att ha plockat hundratals sniglar i trädgården varje dag har hon nu nästan inte en enda.
– Det kan vara en slump, men jag tror min strategi verkligen har fungerat.
Efter att i flera år ha experimenterat med att frysa dem, salta över dem etc gör hon sedan tre–fyra år så här:
– Jag går en runda tidig morgon, längs häcken där de kommer fram, särskilt efter regn. Jag plockar upp dem med en spade och placerar dem i en hög, förr om åren i flera högare när jag hade många. Med spaden hugger jag av dem på mitten och strör sedan en näve blåa korn, Natria snigelgift, över dem. En förpackning på ett kilo kostar drygt 200 kronor och räcker en hel säsong.
Sedan är det bara att vänta. Snart kommer fler mördarsniglar och festar på såväl gift som döda artfränder.
– I mån av tid dödar jag dem också, annars får de dö av giftet. På så sätt tycks sniglarna ha utrotat sig själva. Kvar blir bara lite blått av giftet.
Den spanska mördarsnigeln finns i många rödbruna toner. En del är ljust tegelfärgade, andra mörkbruna.
– För sex-sju år sedan samlade jag hela färgskalan och skickade till en expert i Göteborg som bekräftade att de alla var mördarsniglar.
Snigeldödandet har ett pris.
– Jag kan inte äta sniglar på restaurang längre.
Själv kör jag med sekatören. Av ett snabbt klipp rakt över, en bit bakom huvudet, dör de blixtsnabbt. Att lägga dem i frysen skulle aldrig falla mig in sedan jag ett år var farligt nära att förväxla de nedfrusna och insomnade slemsäckarna med en påse tacofärs.