Måndag. Linköpings uteserveringar är fullbelamrade. Kaffekopparna och ölglasen häckar på borden. Solens solstrålar smeker ansiktet sporadiskt. Semestertider.
Vi sitter på Café Mums uteservering. En av Medina Adilovas favoritplatser i staden hon flyttade till från Karlskrona för att studera till en polititisk kandidat på Linköpings universitet för några år sedan.
– När jag först flyttade hit hamnade jag i Skäggetorp eftersom det fanns lediga bostäder i området. Sedan blev jag kvar, säger Medina Adilova med ett leende.
Hon är 22 år gammal och talar lugnt och metodiskt. En ung tjej med många många järn i elden. Redan innan intervjun genomfördes frågade Medina om vi kunde ses på en annan plats.
– I alla tidigare intervjuer jag gjort har reportern velat ses i Skäggetorp, och jag är personligen ganska trött på Skäggetorpsvinkeln. Jag känner att det är viktigare att framhäva vad som driver mig rent generellt.
Reportern i fråga höll på att falla på samma grepp.
Utöver studierna är hon även en flitig debattör kring integrations- och migrationsfrågor kopplat till företagande och näringsliv. Bland annat vid Nulink, Linköpings näringslivsbolag där hon arbetar med integration, företagande framförallt riktat till kvinnor med invandrarbakgrund.
– I det politiska klimatet som råder i dag känns invandringsfrågor som de mest angelägna. Många förknippar dagens invandring till Sverige med problem. Bilden av förorten, där många invandrare i slutändan hamnar, ses som en plats av otrygga förhållanden och utanförskap. Faktum är dock att jag personligen känner mig tryggare i exempelvis Skäggetorp sent på en fredagskväll än jag gör i centrala Linköping. Men en sådan sak framhävs aldrig, säger hon och lyfter kaffemuggen fylld med capuccino.
Just nu går hon även på Svenska nyhetsbyråns skribentskola för unga och liberala skribenter. Pennan har blivit ett medel för Medina för att bestrida de felaktigheter kring invandrare och förorter som hon själv menar att media ofta förmedlar.
– Visst, det finns en hel del problem i förorterna. Det går inte att förneka. Men det går inte bara att debattera om vad som borde göras i förorterna istället för att verkligen göra något åt de problem som finns där. Som exempel bidrar många företagsamma invandrare till samhällsekonomin, men man satsar samtidigt alldeles för lite på de personer som driver eget i de invandrartäta områdena. Det sägs det väldigt lite om.
Hon sveper med armen, pratar om samhällsstrukturer och hur enkelspåriga beskrivingarna av invandrare, eller för den delen islam många gånger är.
– Jag är själv muslim, och jag menar att det givetvis är vårt ansvar att föra fram den rätta bilden av religionen. Den där tolerans och respekt är två av fundamenten. Problemet många gånger är att utövare av islam många gånger inte ens får möjligheten att visa upp det.
Medina funderar en stund och konstaterar att det kanske handlar om dramaturgin.
– Varför i en debatt om islam och islamisering är det annars alltid i regel en vit man, ofta en professor från något fint universitet, och en konservativ och radikal muslim, gärna en imam som debatterar vad islam egentligen handlar om? Ingen av dem representerar ju egentligen oss vanliga muslimer. Då är det klart att allmänhetens bild av religionen blir felaktig.
andreas.irebring@corren.se