"Jag har alltid varit mycket fascinerad av hur den humana hjärnan fungerar och hur vi tänker och känner. Hjärnan är kärnan i hur vi upplever allt", säger India Morrison, forskare på LiU.
– Det var helt oförväntat – en väldigt stor ära.
Det säger India Morrison, biträdande professor i kognitiv neurovetenskap på Linköpings universitet, om hur det kändes att ta emot Onkel Adams pris för framstående forskning vid Medicinska fakulteten.
India kommer ursprungligen från USA där hon fick sin kandidatexamen inom filosofi. Efter examen jobbade hon ett par år som forskningsassistent, sedan blev det doktorandexamen inom neurovetenskap i Storbritannien.
1999 flyttade India till Sverige för att jobba som lektor på högskolan i Skövde. Där träffade hon sin man som också jobbade inom forskningsvärlden.
– Det var bra att flytta till samma land som min man, men det fanns också ett forskningsspår som var intressant för mig.
Under de senaste tio åren har India kombinerat psykologi och biologi i sin forskning på LiU.
Vad är röd tråd i dina forskningar?
– Jag har alltid varit mycket fascinerad av hur den humana hjärnan fungerar och hur vi tänker och känner. Det är något som filosofer har funderat över i evigheter. Det är en stor fråga som man kan komma åt från olika håll, både filosofiskt och neurovetenskapligt.
Det som driver India att forska inom just smärta och beteende är hur människor kan läsa av och förstå varandras känslor och känna med varandra.
– Vi har ett djupt samband med varandra och det är väldigt intressant för mig att utforska hur två separata hjärnor kan förstå varandra och känna medlidande.
India Morrison var en av de första i världen som kunde visa att när människor bevittnar hur någon annan utsätts för smärta aktiveras samma område i hjärnan som när de själva upplever liknande smärta.
Forskaren började undersöka hur empati för smärta kan fungera i hjärnan också för den som bevittnar en annan som lider av smärta.
Så småningom ansåg India att först måste hon förstå hur smärtan fungerar. Då använde hon sig av några forskningspersoner. Personerna skulle dels uppleva smärta själva, dels titta på någon som upplever samma känsla. När forskaren analyserade röntgenbilder av hjärnan hittade hon ett samband.
Vad kom du fram till – hur påverkar smärta vårt beteende?
– När jag la egna smärtbilden över den andra fanns det en viss överlappning. Det pekar på att det är samma område i hjärnan som reagerar och det betyder att det finns en gemensam grund i hjärnan i hur vi upplever smärta själva och hur vi tolkar andras smärta.
Varför upplever vi andras smärta?
– Jag tror att det har rötter i social inlärning. Man kan lära sig av andras misstag som orsakar smärta. Under mänsklig evolution har rötterna utvecklats till något mer avancerat och elaboreras till andra former som socialt förstående och medlidande.
Hur man upplever andras smärta varierar från person till person, menar forskaren.
"Det är väldigt märkligt, eller snarare beundransvärt, att hur vi som individer som lever i egna kroppar kan känna direkt när någon annan börjar gråta till exempel", säger India Morrison, forskare på LiU.
När det gäller beröring handlar det om simulation som inte gör ont. Det har inte forskats så mycket om känselsinnen som man använder mest vid sociala interaktioner, som att röra vid och smeka varandra.
Hur påverkar beröring vårt beteende?
– Till skillnad från smärtan är social beröring en långsam process som ger långsiktiga effekter.
Indias nästa studie som kommer snart tar upp hur kroppens hormoner påverkas av sociala kontexter. Hur hormonnivåer påverkas av kön i sociala interaktioner är ännu en aspekt hon tänker forska om i framtiden.
Förutom äran får forskaren en prissumma om 250 000 kronor. India Morrison kommer att ta emot priset vid Linköpings universitets akademiska högtid den 27 maj.