Klockan är runt 18 den här torsdagskvällen när Noor kommer hem från ett av sina två jobb. Hon fattar inte riktigt vad som händer där hon står och försöker komma in i sin lägenhet. Det går inte. Någon håller emot. Inifrån lägenheten. När hon väl får upp dörren, står hon öga mot öga med en vilt främmande man. Han vänder snabbt och hon uppfattar ytterligare två män i lägenheten. Alla tre rusar mot köksfönstret och hoppar ut. Kvar står Noor och har knappt hunnit fatta vad som hänt. Mer än att det var tre män, alla i 20-årsåldern och runt 1.80 långa, något hon senare också berättar för polisen.
Sedan dess är känslan av trivsel och känslan av att ha ett hem helt borta.
– Jag vågar inte längre sova här. Det är ett övergrepp, det är hemskt. Jag som ändå kommer från Irak har aldrig känt mig så otrygg någonsin, säger hon.
Corren.se rapporterade om inbrottet samma kväll. Åtta korta rader där det också framgick att tjuvarna kom undan genom att hoppa ut genom köksfönstret. För de flesta var den här notisen en parantes i marginalen, möjligen värd en liten gäspning. Något man läser och glömmer lika snabbt.
För Noor var det en händelse som i grunden har skakat hela hennes liv.
I två månader har hon bott i Berga. Glatt sig åt att slippa pendla och glatt sig åt sin ljusa och fina lägenhet om hon pysslat i när tiden, mellan båda jobben, tillåtit det. Hon har en del kvar att fixa, som att hänga tavlor och foton. Men hon har trivts.
I lägenheten är det ett fullständigt kaos. Tjuvarna har rivit ut precis allt. Hällt ut innehållet i lådor och dragit ut det som fanns i skåpen. På golvet ligger kläder, filtar, och prylar. Till och med en stor burk handkräm har de hällt innehållet ur. Sängen är uppriven och sängkläderna utspridda. Presenterna hon köpt till en vän är upprivna. På golvet i hallen ligger en hög med saker som tjuvarna av allt att döma samlat ihop för att ta med sig.
– De samlade väl det som de tyckte var värdefullt, men för stort för att stoppa på sig, konstaterar hon.
Noor har svårt att sätta ord på den vanmakt hon känner. Det finns ingenstans hon kan få utlopp för den. De tre som fanns i lägenheten slapp undan, åtminstone så här långt. Vart ska hon vända sin ilska och till vem kan man vända sig när man inte längre vågar bo kvar i sitt eget hem?
– Tre killar har varit inne i min lägenhet och rotat runt. Till och med bland mina underkläder, säger hon med en äcklad min.
De vet var hon bor och de vet vad hon har hemma.
– Hur säker kan jag känna mig då?
Noor är helt säker på att inbrottet har att göra med det faktum att hon i några omgångar tagit ut ganska mycket pengar i en bankomat i Berga Centrum. Pengarna skulle gå till en bil i som hon tänkt köpa på Blocket, och som krävde kontant betalning. Eftersom det inte går att ta ut för stora summor på en gång har hon tagit ut en lite mindre summa pengar vid några olika tillfällen.
– Jag känner mig alltid obekväm när jag tar ut pengar där. Det sitter alltid en massa folk i närheten av bankomaten. Mest unga killar. Jag tror de har sett mig ta ut pengar och börjat hålla koll på mig, säger hon.
Noor är välutbildad, hon har i dag två jobb. För tillfället delar hon sin tid mellan sitt jobb som fotograf och ett jobb som personlig assistent i ett privat vårdbolag. Som sådan jobbar hon ibland på nätterna och hon tror att tjuvarna visste om det. Annars är ju tiden runt klockan 18 den tid när människor normalt kommer hem från jobbet, resonerar hon.
De 35 000 kronorna som hon tagit ut till bilen är borta. Inbrottstjuvarna hittade stället hon lagt dem på. Men förlusten av pengarna betyder mindre i sammanhanget. Värre var att de fick med några ringar som tillhört hennes mor och hennes farmor.
Värre är också förlusten av trygghet, och förlusten av ett hem.
– Här kan jag aldrig mer känna mig hemma.
En vecka efter inbrottet är det fortfarande kaotiskt i lägenheten. Hon har knappt vågat vara hemma. I badrummet har samlat allt hon känner att hon måste tvätta innan hon kan använda det, och snart ska hon sätta igång med att storstäda lägenheten från tak till golv.
Helst vill hon flytta. Men köpoängen är nu använda och att köpa en lägenhet har hon inte råd med.
Tjuvarna tog sig in genom att slå upp låset. Att ingen reagerade på det oljud som måste ha uppstått, tror hon beror på att det i huset nu genomförs reparationer med en massa bankande och annat ljud som följd.
Om åtta veckor kommer hennes nya dörr. Den uppbrutna är lagad och hon har ett säkerhetsbleck runt låskolven.
– Men den som installerade låset sa att det är lätt att ta sig in ändå.
De första nätterna tillbringade hon hos sin syster, samtidigt oroades hon hela tiden över vad som händer i lägenheten och har därför satt upp kameror.
Hon är kritisk till det dubbla system med portkod och nyckeltagg som finns i hennes hus. Bättre att ha bara nyckeltagg, tycker hon.
– Ja, eftersom portkoderna verkar vara kända av alla.
Efter allt som hänt öser hon beröm över polisen och hur de hanterade händelsen. Däremot är hon inte så imponerad över hur Stångåstaden har agerat. En känsla som förstärks av beskedet att hon måste betala en säkerhetsdörr själv. Den kostar 15 000 kronor. De pengarna har hon inte.
Tjuvarna tog dem.
Fotnot: Noor heter egentligen något annat.