"Mitt syfte som idrottsledare är att sprida en känsla av rörelseglädje och inkludering", säger Asenia Giagtzidou om sitt engagemang i träningsverksamheten Bollihop.
– Det är väldigt hedrande, och jag tycker att det är otroligt fint, säger Asenia om nomineringen.
Tillsammanspriset delas ut av Corren och organisationen Fin dag, till en aktör som främjat integration och mångfald i Linköping med omnejd.
Asenia har många bollar i luften när det kommer till arbete med integration. Inte minst genom sin tjänst på Östergötlands Stadsmission, men också som ledare inom olika idrottsföreningar, däribland Korpen och KFUMs träningsverksamhet "Bollihop".
– Jag har haft äran de senaste fyra åren att i Berga, som är ett av Linköpings prioriterade områden, veckovis leda helt kostnadsfria träningspass för kvinnor. Vårt mål har varit att skapa en inkluderande och välkomnande miljö som främjar rörelseglädje, förklarar hon upplägget med Bollihop.
På Stadsmissionen arbetar hon istället som chef för barn- och ungdomsenheten i Linköping och Mjölby. Enheten samordnar många olika insatser, från läxhjälp till sommarläger, främst riktat mot barn och unga i socialt utsatta områden.
Som liten bodde Asenia och familjen i Bulgarien. När föräldrarna skiljde sig flyttade hon och mamman till Grekland. Familjens ekonomi var knapp, och kyrkan blev ett viktigt stöd. Sitt eget engagemang ser hon som en möjlighet att ge tillbaka.
– Jag fick själv hjälp ideellt som har påverkat otroligt mycket i mitt liv. Jag har alltid varit duktig i skolan, just för att jag fick stöd med läxhjälp, och jag har haft minnesvärda somrar eftersom jag kunde vara med på läger och fritidsaktiviteter som var kostnadsfria.
Till Sverige kom Asenia som vuxen för att studera kognitionsvetenskap.
– Då hade jag knappt nån aning om hur samhället såg ut. När man bor utomlands har jag en upplevelse av att Sverige betraktas som ett väldigt fint land där allt i de flesta fallen har löst sig.
Asenia Giagtzidou kom till Sverige som färdigexaminerad psykolog. Tanken var att göra karriär inom akademin, men efter att ha börjat jobba som timanställd på Stadsmissionen bytte hon bana.
Men en timanställning på Stadsmissionen fick henne att tänka om.
– I samband med det fick jag en bättre kunskap gällande barn och ungas livssituation i Sverige.
Hon bytte bana, från akademin till socialt arbete. Nu har hon jobbat flera år på Stadsmissionen, och poängterar civilsamhällets roll i arbetet mot segregation.
– Jag som ser det arbetet som vi gör mot barn och unga kan absolut understryka att det finns otroligt positiva nyheter i vår fina stad Linköping. Tappa inte hoppet!