LÄS MER: Pampen är död - eller?
Det är den 7 oktober 1991 och i Linköping rasar Folkets Hus-skandalen som värst.
I över ett år har kongresschefen Anna-Karin Cardell och kulturchefen Gösta Enar larmat styrelsen om oegentligheterna i Folkets Hus, bristen på ledning och hur vårdslöst skattemedlen hanteras, men det är först nu, när Anna-Karin kliver in till vd för att lämna ett par reseräkningar, hon får ett erkännande att något är fel.
Vd säger då plötsligt:
– Om vi inte hade fått tyst på den där murveln för fyra år sedan hade vi suttit inne båda två (ordföranden och vd).
Anna-Karin blir väldigt förvånad och frågar vad vd menar, men får inget svar. Det är en turbulent tid och märkliga scener utspelar sig inför henne dagligen.
Ett knappt år senare, 31 augusti 1992, gör Anna-Karin och vd:n sina sista arbetsdagar, uppsagda, och det är vägen dit Anna-Karin beskriver i sin bok ”Skandalen – som jag upplevde den”.
1 november 1989 började Anna-Karin i Linköpings Konsert & Kongress som chef för kongressverksamheten.
Redan första dagarna anade hon att något inte stod rätt till..
– Ja, faktiskt redan när jag skrev på anställningskontraktet. Jag tycker om att skoja lite så när jag skulle skriva på sa jag till vd: ”Om jag inte skriver på nu då?” Då reste han sig snabbt, hängde sig över skrivbordet och sa argt: ”Då stämmer jag dig!” Gissa om jag blev förvånad.
– När jag sedan började blev jag visad runt i huset. Det tog flera dagar. Andra dagen, när jag gick runt med vd och en vaktmästare, kom vi ner i källaren. Då fick jag en nyckel som jag skulle ha. Den gick till ett stort rum fyllt av hyllor längs väggarna. På hyllorna låg det tröjor från golv till tak. Fina lammullströjor från Skottland i otroliga mängder. Självklart undrade jag vad det var för slags verksamhet jag hade hamnat i.
På nära håll fick Anna-Karin se Folkets Hus-ledningen, främst ordföranden och vd:n, steg för steg tappa greppet om såväl personal som ekonomi.
– Två miljoner i månaden, i första hand för räntor, kostade det Linköpings skattebetalare att driva Folkets Hus då. Plus ett par miljoner i underskottstäckning varje år. Det var så mycket kommunen behövde täcka upp med för att verksamheten skulle kunna fortsätta. Problemet när skattemedel hanteras så, när en ledning bara ser en hög pengar som de försöker roffa åt sig så mycket som möjligt av, är att de inte ser att det är vanliga människor av kött och blod som har jobbat och slitit ihop skattemedlen med 30-40 procent av sin lön. De borde se människorna i skattemedlen, knegarna som kämpat ihop dem. Bland andra deras egna medlemmar!
Det var 1990-talets största skandal i Linköping i en tid då kommunskandalerna i Sverige avlöste varandra. Lokaltidningarna Corren och Östgöten skrev spaltmil och insändarsidorna innehöll vecka efter vecka reaktioner från kommuninvånarna.
18 mars 1992 kulminerade skandalen då en oberoende revisionsrapport bekräftade allt det Anna-Karin, och tidigare även Gösta Enar, hade larmat om i över ett års tid.
I Corren stod det dagen efter:
”Det skandalomsusade Folkets Hus och dess ledning är dömt och verksamheten är bankrutt. Alla årslånga spekulationer och misstankar om mygel, svågerpolitik, korruption, inkompetens och lagbrott har i några fall besannats med råge. Nu kommer ”bevisen” i en delrapport över sju års verksamhet från revisionsbyrån Öhrlings Reveko AB.
Om verksamheten bedrivits i bolagsform enligt aktiebolagslagen hade ordföranden och vd:n med största säkerhet åtalats och riskerat fängelsestraff. Listan från Öhrlings omfattar åren 1985–1992 och den är lång och dyster. Här ryms allt från personer som skott sig själva till större brott mot bokföringslagen.”
Boken är fängslande läsning, fylld av mygel, korruption och mobbning, som berättas utifrån Anna-Karins dagboksanteckningar från 23 juli 1990 till 31 augusti 1992.
– Jag har tre syften med boken. Det första att jag vill bidra med den här berättelsen till Linköpings historia. Det andra att jag vill visa vad som händer i en organisation när man har en korrupt ledning. Och det tredje att jag ville testa om jag kunde skriva en bok. Det kunde jag!
Anna-Karin betonar att hon tycker dagens verksamhet i huset, Visit Linköping, är fantastisk.
– Den liknar det vi drömde om men inte fick förverkliga.
Du skriver i en reflektion i slutet av boken att du och vd:n utnyttjades av var sitt lag. Beskriv de två lagen.
– Vd var ett redskap för i första hand ordföranden och ekonomirådgivaren i det röda laget, sosselaget. Vd användes till att vittja Folkets Hus på pengar och förmåner på olika sätt, till exempel attestera tvivelaktiga fakturor och annat. Själv kom jag att användas av det politiskt blå-gröna laget, borgarna, för att hålla dem ajour om vad som hände och inte hände i Huset.
– Det var ju ett Folkets Hus så sossarna styrde och ställde mycket. De som styrde var gråsossarna från fackföreningsrörelsen, LO-förbunden, och arbetsutskottet (AU) i Folkets Hus, där vd och ordförande satt. Det var styrelsens oförmåga att vara en riktig styrelse som var det stora problemet. De insåg inte att de inte hade kompetensen att driva en av Sveriges största och finaste konsert-, kongress- och konferensanläggningar.
I boken får vi följa din dagliga kamp i en korrupt vardag, hur orkade du?
– Jag hade min käre make, Jan-Erik. Ibland undrade jag förstås varför jag var så korkad att jag fortsatte att stå upp emot ledningen, men jag ville inte lämna förrän en riktig revision var gjord. Det var målet.
Tankarna på en bok fanns länge men Anna-Karin hittade aldrig tiden. Inte förrän hon för två år sedan blev sjuk, fick hon den tid som behövdes. Då hade det dessutom gått så lång tid att hela skandalen var preskriberad och endast en bit intrikat Linköpingshistoria. Visst är det roligt att ha skrivit en bok och på samma gång ha klarat av en trist sjukdom.
Hur var det med den där murveln som ledningen fick tyst på?
– Det var en Östgötenjournalist som hade undersökt vart två förlorade miljoner hade tagit vägen, pengar som kulturchefen blivit lovad av ledningen men som var borta när han skulle använda dem. Journalisten visade upp två färdigskrivna artiklar för kulturchefen som skulle införas i nästa dags Östgöten där det avslöjades vart pengarna hade tagit vägen. Men de kom aldrig in i tidningen och journalisten försvann över en natt, bokstavligt talat, från Linköping. Folkets Hus-ledningen hade fått tyst på honom på något sätt, det erkände ju vd för mig och det har även journalisten bekräftat för mig på senare år.
”Skandalen – som jag upplevde den” släpps fredag 26 januari.
Fotnot: I boken är flera av huvudpersonerna anonymiserade och vi har valt samma linje i den här artikeln för att möjliggöra att Anna-Karin Cardell berättar historien med sina ord.