Det är slutet av 1980-talet. Efter avslutade civilingenjörsstudier i Stockholm och jobb i Gävle hade en vän pratat så gott om staden på slätten att Eva sökte jobb på kommunens fastighetskontor.
Någon utstakad karriärsplan fanns inte, men att efter några år i Linköping söka sig tillbaka till rötterna i Jämtland och Östersund trodde hon nog på.
Så blev det inte.
– För bara några år sedan hade jag bott längre här än i Östersund, det tyckte jag kändes konstigt. Man känner sig så förknippad med sin barndomsstad och varje gång jag kommer upp dit så känner någon del av mig sig som ”hemma” på något sätt. Men jag kan inte prata jämtska eller så, möjligen att det finns någon klang i rösten, säger Eva Lindstén.
Ett möte 1987 har spelat stor roll för att du blev kvar?
– Nästan mitt första projekt var att kommunen och en privat fastighetsägare som ägde mark ute i Tallboda skulle göra ny detaljplan för centrum och bostäder. Det var Lindstén Fastigheter och då träffade jag Peter (nuvarande make och son till grundaren Gösta) för första gången. Jag skrev exploateringsavtal med honom och förhandlade hårt. Några år senare blev vi också ett par, säger Eva Lindstén som kom in på företaget för 15 år sedan.
Att jobba så nära sin make, hur fungerar det?
– Bra. Jag kan inte säga att jag ångrar det eller att det blir för mycket, säger Eva och skrattar. Om man tänker efter, herregud; vi träffas på morgonen, åker till jobbet tillsammans, sitter på samma kontor och så åker vi hem och kanske gör något tillsammans på kvällen. Det är 24 timmar om dygnet...men vi har delat upp jobbet och har fyra anställda. Hade det bara varit jag och Peter, då hade det nog inte funkat.
Ni äger flera av innerstans största hus och kvarter. Vad kännetecknar Lindsténs, tycker du?
– Vi försöker ha en nära kontakt med våra hyresgäster, det finns en naturlig kontinuitet i företaget, folk känner till Lindsténs. Sen jobbar vi nog mycket i det tysta och har nog inte annonserat så ofta i Corren. Vi vill hellre att folk ska känna att det är bra än att vi ska slå oss för bröstet och säga att det är bra.
Vilka är de viktigaste frågorna för er?
– Det vi lagt mycket kraft och pengar på är allt som har med energieffektiviseringar och klimatpåverkan att göra. Vi har försökt tänka hela vägen där och tycker det är viktigt både ekonomiskt, men också policymässigt. Vi var tidiga i de här satsningarna och snart börjar vi nog se slutet.
Och för första gången på länge kommer ni att bygga nytt. Ni vann tävlingen om att bygga vid Johannesborgsparken i Valla. När sätts spaden i marken?
– Granskningen (utställningen) av detaljplanen genomförs i höst och blir det inte någon överklagan kan det bli byggstart under 2016.
Det har pratats om ett runt hus i massivt trä?
– Ja, det är vår utgångspunkt. Det känns spännande, lite nytt i Linköping samtidigt som det miljömässigt är det bästa.
Ett 70-tal små lägenheter ska det bli. Kommer unga människor ha råd att bo där?
– Jag kan inte säga någon hyresnivå, vi ska bygga så yteffektivt som möjligt och då behöver inte en tvåa bli så dyr. Men om man är ung så måste man nog bo två där, om man säger så.
Hur ser du annars på bostadsläget i Linköping?
– Jag tycker synd om de som söker hyreslägenhet i Linköping. Riktigt, riktigt synd. Man får lägga väldigt mycket energi och tid för att ha en chans att få något. Det har varit en väldigt orörlig hyresmarknad, men nu är Stångåstaden och andra på och ska bygga en hel del hyresrätter. Det får inte bli något Stockholmssyndrom där man får betala för hyreskontrakt.
Har du hört talas om exempel här?
– Jag har hört talas om det, men jag tror inte vi råkat ut för det. Vi har sett att någon av våra lägenheter legat ute på Blocket, men då har vi agerat direkt.
Med kommersiella hyresgäster i city måste utvecklingen ute i Tornby vara av stort intresse?
– Det går inte att sätta sig till ro. Efter 20 år verkar Ikano, som vi förstår det, tänka nytt och Ikea behöver större yta. Om Ikea behöver större yta, ja då ser man över hela Ikano-varuhuset. Bygger man om det helt och hållet kan man tänka sig att det blir mer som i en stad med mer butiker, kaféer, service och då gäller det att vi är på tå.
Är det lite som nästa våg från externhandeln är på väg?
– Jo, det känns som att vi behöver rusta. Det kommer att hända mycket positivt i city framöver med Ostlänken och nytt resecentrum. Då är det väldigt viktigt att få ihop. Det får inte bli en delad stadskärna, de är viktigt att de centrala delar får en bra och hög tillgänglighet i form av parkering, kollektivtrafik, cykel- och gångstråk.