Carina Eriksson beskriver sig som företagerska, arbetsgivare och medmänniska. Tre olika roller som genomsyrar hennes ledarskap och influerar de andra arbetsledarna i hennes restauranger. Vi träffas i Ryd och trots att hon inte står bakom disken bär hon det världsberömda M:et på sitt bältesspänne. Svarta byxor till vit skjorta, precis som uniformen McDonald´s serveringspersonal har på sig. Hon talar med mjuk och varm röst men hennes ögon observerar allt som händer i restaurangen.
– Här är detaljerna extremt viktiga, säger hon.
Detaljerna bygger helheten och Carina Eriksson är en del av ett stort system. De flesta gäster upplever nog alla McDonald´s som snarlika varandra men Carina Eriksson tycker att alla hennes restauranger är olika.
– De blir som barn i en familj, sett utifrån kan barnen kännas väldigt lika varandra men föräldrarna ser jätteskillnader. För mig är det samma sak med mina restauranger, de har olika karaktär eftersom läget och gästerna är så olika. Här i Ryd är det många studenter, ofta sent på nätterna och i Motala är det helt annorlunda. Alla komponenter är olika verktyg som ska användas på rätt sätt för att anpassa restaurangen till området.
Vilket är ditt främsta verktyg som ledare?
– Språket, utan tvekan. Jag måste förstå andra för att kunna bli förstådd och alla i vår personal har olika historier och förutsättningar. Jag arbetar proaktivt med språket och tänker på vad jag kan göra, inte vad jag måste göra. På det sättet kan jag fokusera på individers potential och inte låsa mig vid den dom är just nu utan vad de kan bli.
Varför beskriver du dig som företagerska och inte företagare?
– Därför att jag är kvinna och tycker att för få kvinnor tar steget och själva skapar ett eget företag. Det behövs fler som gör det dom brinner för och som går sin egen väg. Det finns så många kreativa och drivna kvinnor men skolan måste ta sitt ansvar och motivera unga personer till att våga ta steget.
Carina Eriksson ser allt och lite till och för personalen på McDonalds i Ryd blir det upp till bevis när hon är på plats. Ett golv behöver moppas och en glassmaskin ska torkas av. För gästerna är det helt osynliga detaljer men för Carina Eriksson är det lilla lika viktigt som det stora, säger hon, samtidigt som hon torkar bort ett spindelnät från en lampa på uteserveringen.
Hon förklarar hur det är att vara en del av kedjan
– Det innebär att du blir en del i ett mycket stort system och för att systemet ska fungera är sinne för detaljer allt. Språket och kroppsspråket blir viktigt eftersom du har så kort tid med dina gäster, säger hon.
– För att det ska gå fort måste alla detaljer stämma och vi räknar till och med servetterna när vi inventerar. Därför måste jag tydligt förmedla till våra anställda hur viktiga de små sakerna är. En nyanställd måste lära sig hur mycket sallad som väger 14,2 gram, så mycket ska det vara mellan bröden på en Big Mac.
På dina restauranger är många anställda inte bara nya på jobbet utan nya på arbetsmarknaden. Hur hanterar du det?
– Först och främst har jag ett väldigt stort ansvar att se till att jag och mitt ledarfolk sätter rätt avtryck. För väldigt många hos oss är det den första anställningen och den första lönen man får, så vi har stort inflytande på hur introduktionen till arbetslivet ser ut för våra anställda. Allt börjar med mig och det är mitt ansvar att se till att respektera allas olika förutsättningar. Jag har 320 personer på lönelistan och i mitt bolag är snittåldern 22 år på personalen. För unga har livet andra utmaningar än för de äldre, och det måste hända nya saker hela tiden.
På vilket sätt påverkar åldern arbetsplatsen?
– Personalen påverkar restaurangen på samma sätt som kunderna gör. Jag måste förstå hur de olika generationerna tänker och prioriterar och förändra mitt ledarbeteende beroende på situation. För tio år sedan var det mest 80-talister och dom hade sin karaktär, nu finns det bara några få som är födda på 80-talet kvar och vi har massor av 90-talister som gör ett jättebra jobb. Alla kommer till oss fyllda av olika gener, sin uppfostran och miljöpåverkan och vi kan hjälpa till att bli en bra startplatta för deras framtida yrkesliv.
Eftersom Carina Eriksson mest anställer ungdomar är de oftast inte så länge på arbetsplatsen. Det är som ett kortfristigt lån. Hon ser inga spår av en curlad generation utan upplever snarare att alla vill jobba hårt.
– Det blir svårare och svårare att få jobb som ung i Sverige. Det handlar om att få en chans och de som hamnar här är väldigt glada över att kunna försörja sig eller dryga ut sina studielån.