Johanna Gustafsson har både trans- och regnbågsflaggan på sitt konferensbord på sitt kontor.
– I början målade jag mina naglar på fredagen och tog bort nagellacket på söndagkvällen, säger Johanna Gustafsson.
Det var sommaren 2018 som hon, efter att ha levt i 45 år som man, insåg att hon är kvinna. När hon skulle återvända till jobbet efter semestern kändes det inte som en framkomlig väg att dyka upp med smink och kvinnliga kläder.
– Jag klädde ut mig till man igen. Då gjorde jag våld på mig själv, men ganska snabbt insåg jag att det här går inte, säger Johanna.
Den hösten hade hon målade naglar men var i övrigt klädd i kostym under en period. Det väckte reaktioner. Någon frågade "varför har du nagellack?" och Johanna svarade "för att det är snyggt". Då fick hon till svar "men varför måste det vara rött?".
– Man får veta ganska mycket om människor och deras värderingar i ett sådant läge, säger Johanna.
När det här hände hade hon jobbat på Saab i 22 år och varit chef för Transponder Tech, som är en del av Saab, under flera år. Hon inledde karriären som exjobbare på företaget efter studier i teoretisk fysik vid Linköpings universitet.
Johanna är i dag chef för omkring 60 personer. Transponder Tech utvecklar produkter till sjöfart som används i hela världen.
Senare i år kommer en ny generation av deras produkter. Då ska de åka upp i rymden med Elon Musks SpaceX-raket Falcon 9. Transponder Tech utvecklar nyttolasten, och företaget AAC ClydeSpace med säte i Uppsala bygger satelliten. Projektet sponsras av Trafikverket.
– Det känns lite som science fiction faktiskt. Det blir inte mer high tech än rymden, säger Johanna.
På mötesbordet på hennes kontor står en modell av flygplanet Neuron som Johanna arbetade med när Saab utvecklade det tillsammans med andra europeiska företag för femton år sedan. Då var hon stationerad i Paris i tre år, och levde som man.
Bredvid modellflygplanet står transflaggan och regnbågsflaggan.
När Johanna kom underfund med att hon var kvinna kände hon inte till transflaggan.
– Jag hade inte språket eller kunskapen, säger hon.
Bit för bit fick hon lära sig. I december 2018 höll hon i ett möte med sin ledningsgrupp.
– Jag höll upp transflaggan och frågade, vet ni vad det här är för flagga?
Det var det ingen som visste. Någon trodde att den kanske representerade ett land i Asien.
– Jag gick igenom grundläggande fakta om kön och vad HBTQ-bokstäverna står för och så berättade jag om min egen resa, och då sa de "jaha, då förstår vi varför du har nagellack". Sen kunde vi gå tillbaka och jobba som vanligt.
Om hon på jobbet hade en tidsplan, och kom ut som kvinna stegvis, så blev det mer drastiskt när hon kom ut för familj och vänner under sommaren 2018. I dag kan hon ångra att hon inte kunde förklara mer ingående för sina närmaste.
– För omgivningen kanske det var en lite större process att förstå och hänga med på den här resan som hade tagit mig 45 år att göra, säger hon.
Men hon förklarar att när hon väl hade börjat öppna den dörren inom sig, så fanns det inte någon återvändo. Johanna har förstått att det inte kan ha varit en lätt omställning för hennes omgivning. Samtidigt har hon behövt välja sina vänner och sin familj utifrån de som kan acceptera henne för den hon är.
– Vissa människor finns inte kvar i mitt liv i dag, vilket jag inte sörjer så mycket. För de som betyder någonting för mig är de som tycker om mig för den jag är, säger Johanna och fortsätter:
– Det är synd att vissa människor, som på grund av okunskap, rädsla och fördomar inte törs omfamna att livet inte är svartvitt utan fyllt av regnbågens alla färger.
Till största delen har Johanna mötts av glädje, kärlek och respekt av sina medmänniskor.
Johanna Gustafsson har jobbat på Saab i över 25 år. Men bara i fem år som kvinna.
Johanna ser tillbaka på den hon var förr och tycker att hon har förändrats invändigt också. Hon tycker framför allt att hon är mer ödmjuk, och inte lika prestationsinriktad. Förr gjorde hon saker för att hon trodde att det förväntades av henne. Nu är hon mer grundad och låter värderingar som inkludering och mångfald styra hennes chefskap.
– När man är sårbar som ledare hjälper det andra att vara sårbara.
Men allt har inte varit enkelt. Framför allt har de långa vårdköerna och bemötandet inom vården inte alltid varit vad Johanna hade önskat.
– Transvården i Sverige fungerar inte i dag. De som har pengar vänder sig utomlands och köper hormoner eller gör en könskorrigering, men så ska det inte behöva vara, säger Johanna.
Hon tycker att det gör att det blir stor ojämlikhet eftersom det bara är de med pengar som kan få vård fort.
Den 27 december 2019 fick Johanna börja med östrogen. Det var en milstolpe i hennes liv.
– Då kände jag, att för varje dag som gick så blev jag lite mer mig själv.
Johanna Gustafsson står vid en av Transponder techs produkter i deras verkstad. De har ingen tillverkning här, men de sköter underhåll och lagningar i källaren i kontorsbyggnaden.
Johanna tycker att samhällsdebatten i Sverige delvis är förlegad. Hon lyfter två exempel på debattartiklar som nyligen har varit med i Svenska dagbladet. En som invände mot förändring i språket i föräldrabalken till att ha ett mer könsneutralt språk, och en som invände mot att man ska underlätta processen att ändra juridiskt kön.
– Den texten utgår från att transkvinnor är män som vill flukta på nakna kvinnor i omklädningsrummen, säger Johanna.
– Jag blir personligen sårad och ledsen av att bli så misstänkliggjord för den jag är. Det finns ingen motsättning mellan kvinnors livsvillkor och HBTQI-personers rättigheter.
Johanna lever som ensamstående mamma varannan vecka med sin son Theodor. Han fyller elva år senare i år. Sonen har varit delaktig i processen när hans pappa blev ytterligare en mamma. Hans vänner har ställt frågor till Johanna i stil med "är du en mamma eller en pappa?" och konstateranden som "du ser ut som en mamma men låter som en pappa".
Nu har Johanna gått i språkträning hos en talpedagog.
– För barn är det viktigt att de får svar på sina frågor, så att de vet, men sen är det inte mer med det. Så om vi vuxna kan svara på frågorna på ett enkelt och fördomsfritt sätt så är det inga problem, säger Johanna.
Hon vill vara en positiv förebild för personer som inte vågar leva som sina riktiga jag. Hon tycker att det är viktigt att människor får mer kunskap om transpersoner, och vill gärna komma bort från den stereotypiska bilden av hur en transperson är.
– Det känns viktigt att folk förstår att jag är precis som alla andra. Även om jag är en kvinna med en ovanlig bakgrund, så skrattar jag och gråter, hämtar mitt barn på skolan och tar med honom på semester, säger hon.
Ibland kan Johanna Gustafsson bli ledsen över hur samhällsdebatten i Sverige låter när det gäller transfrågor. "Jag kan bli ledsen när jag blir ifrågasatt som transperson", säger hon.