Rockaden i Linköpings kommunhus är total. Många ska byta rum efter höstens val och kartonger och pirror trängs i korridorerna. Vi ser Paul Lindwall installera sig i ett nytt rum, fyllt av kartonger.
Kommunalrådens första dag var i onsdags, men då hade dagis studiedag så premiärdag för Karin Granbom Ellison var i går. Efter tre mandatperioder som riksdagsledamot har hon valt att flytta hem. Den främsta anledningen är han som hade studiedag, en son på 2,5 år.
– Visst har jag varit i kommunhuset, men hittar inte. Jag var tidig i morse. Nere i källaren, på jakt efter en kyl, stötte jag på ett stort lejon i mörkret, ler Linköpings purfärska kommunalråd.
Fullfjädrad i rikspolitiken, men helt färsk i kommunalpolitiken. Van vid eget rum, men nu ska hon dela rum med Daniel Andersson, fp:s andra kommunalråd.
Vad blir den största förändringen?
– Jag kommer närmare mina verksamheter, utbildning och arbetsmarknad. Jag gjorde många studiebesök som riksdagsledamot, ofta i Linköping, men jag hoppas på ännu mera kontakt och vill vara ute mycket. Besluten blir snabbare och de synliga resultaten likaså.
Hon hoppas ha nytta av sin insyn i nationellt beslutsfattande, och har det som krävs för att påpeka uppåt, när ett nationellt beslut inte fungerar i praktiken.
– Jag har ett poltitisk hantverkskunnande och har tränat mig i diplomati. Man måste kunna skilja på sak och person. Inte säga saker som retar upp människor i onödan, men också ha mod att verkligen framföra sina åsikter.
Karin brinner för skolfrågor och fick nya nyttiga insikter när hon i höstas studerade engelska på universitetet.
Vad gör vi med skoltrötta gymnasieungdomar?
– Ser dem och övertygar dem om det meningsfulla i studier. Men vi ska också utveckla lärlingsutbildningarna.
Du slängdes in på kommunalrådsposten efter att Rebecka Gabrielsson plötsligt avgått. Hur kändes det?
– Det fick bli ett snabbt beslut. Eftersom jag fick arbetsuppgifter med koppling till det jag gick till val på, utbildningsfrågor, så valde jag att nappa.
Det har varit en minst sagt giftig stämning i partiet. Hur tacklar du det?
– Genom att fokusera på det i arbetet som ger energi. Vi har fått ett mandat av medborgarna. Vad vi kan göra för dem är det vi ska ha för ögonen.
Vad är du mest stolt över från riksdagstiden?
– Mitt mångåriga kämpande för att internationella doktorander ska kunna stanna och jobba i Sverige efter examen. Till slut gav det utdelning.
Har det en koppling till att din man, som du träffade i Linköping 2004, är fransman?
– Nej, han hade redan jobb, men jag ser värdet med människor från andra håll. Jag gillar att ha en internationell utblick.
Civilekonom i botten. Ska du vara politiker i all evighet nu?
– Det är inte självklart. För bara några månader sedan visste jag inte alls hur framtiden skulle te sig, därav engelskastudierna.
Vad har du i första matpytsen?
– Rester. En enkel coq au vin som jag gjorde i helgen, efter ett recept i Coops medlemstidning. Med en fransman i huset blir det många varianter på den rätten.