Hon blev rånad på stan

Ann Ahlstrand, 87, biter ihop, hon vill inte gråta framför kameran. Vi träffas i hennes lägenhet i Majelden. Här är hon trygg. Hon älskar egentligen att gå ut, men sedan i måndags vill hon helst inte.

Måndagen var en väldigt trevlig dag som fick ett eländigt slut. När hon handlade blev hon bestulen på sin plånbok. Några minuter senare var 10 000 kronor borta från kontot.

Varannan måndag är Ann på domkyrkoträffen, så var det också i måndags. Hon sjöng en del tillsammans med de andra. Och det pratades sång.

- Jag tycker bäst om Linda Sandell. Och om jag minns rätt sjöng vi en del av hennes sånger, säger Anna och lyser upp för en stund.

När hon var i centrum passade hon på att handla. Lite kött, potatis och flingor. Hon gick till Netto som ligger så bra till. Ett varv i butiken och varorna var i korgen. I kassakön frågade en kvinna henne om något i frysdisken. Hon svarade vänligt men när hon vände sig om var kvinnan försvunnen.

- I natt vaknade jag och kom på att hon nog öppnade dragkedjan i min väska när jag tittade i frysen.

Det har varit lite si och så med sömnen de här nätterna. Tack vare tillfällig sömnmedicin har hon sovit en del, om än oroligt. Hon skäms, fastän stölden inte är hennes fel.

Innan hon åkte till stan skulle hon bara lägga ut lite kort och koden till bankomaten. Men det blev bråttom till bussen och allt var kvar i plånboken.

- Jag vet att man inte ska ha koden uppskriven. Och jag behöver det inte, jag kan den utantill, oftast i alla fall.

Så är det för många, särskilt äldre. I bankerna blir det allt svårare att hämta kontanter, kortet blir nödvändigt. Och minnen, tja, ni vet. . .

När Ann kom till kassan på Netto blev hon förvånad över att dragkedjan på väskan var öppnad. Den brukar ju alltid vara stängd. Hon betalade sina varor och satte sig sedan på bänken innanför ytterdörren bara minuterna senare.

- Du vet, vi gamla vill ju kolla ofta.

Hon hann bara ta en titt i väskan så skrek hon till. Plånboken var borta, den där bruna med tulpanerna som dottern Tina köpt i Barcelona. Den som Ann tyckte så mycket om.

- Det kändes som att få en hink vatten över sig. . . Och allt liksom bara försvann.

Hon berättade för kassörskan som genast försökte ringa och spärra kortet. Men den tjänsten hade inte Ann betalat för. Hon fick hjälp att ringa till dottern Tina och berättade vad som hänt.

- Jag ringde polisen och banken som tyvärr berättade att två uttag på vardera fem tusen kronor plockats ut från mammas konto, säger Tina Ahlstrand.

En del banker ser mellan fingrarna på att ha koden i närheten av kortet, just när det gäller äldre. Men ännu är det inte klart i Anns fall.

Hon mår extra dåligt mår när hon plötsligt kommer på att det hänt henne en gång förut. Inte lika illa, men ändå! För några år sedan blev hon bestulen på sin plånbok med 900 kronor och sina födelsedagspengar som skulle bli långbyxor. Den gången fick långbyxorna hänga kvar i butiken.

De tusenlappar hon nu förlorat skulle bland annat ha gått till hyran på dryga fem tusen, kanske en ny vinterjacka och lite små julklappar till de fem barnbarnen.

- Men det får gå. Jag hoppas att pengarna kommer tillbaka, eller i alla fall plånboken, den där med tulpanerna.