Av 50 deltagande porträttfotografer blev Laila mästerskapets totalsegrare, men prisades även för sina bidrag till kategorierna Årets barnbild och Årets babybild.
Tävlingen arrangerades av Svenska porträttfotografers förbund för femte året. 50 fotografer deltog med totalt 259 fotografier som bedömdes av en internationell jury med deltagare från de största europeiska fotografiförbunden.
Laila Villebeck lade de akademiska studierna (hon är biolog i botten) på hyllan 2011 och startade det egna företaget. Med sin studio på Garnisonen har hon snabbt blivit en populär porträttfotograf när det gäller just små sovande bebisar.
Avslöja dina tricks!
– Barnen ska helst vara mätta, varma och trötta. Till min hjälp har jag en värmefläkt och en ljudmaskin som sänder ut hjärtslag och ett swoschande brus som ska efterlikna ljuden i mammans mage.
Men på Årets babybild är det hela tre bebisar som sussar sött?
– Ja, men de är enäggstrillingar och vana att ligga tätt. Det tog dock en timme att arrangera dem optimalt, så att de låg symmetriskt i hjärtformen och allas ansikten syntes lika mycket.
Vad är det som fascinerar så med just nyfödda?
– Att de oftast lägger sig så som de låg i magen.
Du prisades även 2015. Vad har hänt sedan dess?
– Jag har haft olika fotoprojekt, bland annat ett som jag fick en europeisk mastertitel för. Det heter "Fräkniga barn". Många gillar inte sina fräknar, men jag vill visa hur vackra de är i dem. Jag vill gärna göra fler sådana projekt, med exempelvis människor som saknar hår eller som är ovanligt lång eller ovanligt smala.
Får du fria händer med bebisbilderna?
– Ja oftast, men ibland kan föräldrarna vilja ha med familjens hund eller ha någon speciell rekvisita, som höstlöv exempelvis. Det är också ganska vanligt att föräldrarna har gjort en gipsavgjutning av mammans gravida mage och vill ha barnet vilande i den på fotot.
Framtidsplaner?
– Jag har nyligen lärt mig crawla och skulle vilja göra en serie porträtt under vatten, och en serie sportporträtt.
Lite action efter alla sömnbilder?
– Precis. Ha ha! Och så önskar jag mig en större studio. Den nuvarande är 56 kvadratmeter, men jag behöver 100. Då skulle jag kunna ha flera olika miljöer uppställda permanent istället för att montera ned dem efter varje fotografering.