Ända sedan 1933 har det funnits en förbindelse mellan Tannefors och Hejdegården/centrum. De första decennierna var det färja som gällde, men 1957 byggdes en pontonbro mellan Pumpgatan på Tanneforssidan och Frejagatan i Hejdegården.
1961 ersattes pontonerna av den bro som i dag går under namnet Färjebron, men ofta kallas Pumpbron. Körbana och räcken har bytts ut sedan dess, men brostöden är original. De är nu så slitna att kommunen bedömer att det är bättre att byta ut bron än att försöka laga den.
Tre olika typer av bro har utretts. En av dem var en fast högbro, vilket i det här fallet innebär en segelfri höjd på 3,1 meter. Fördelen med den lösningen hade varit att man slipper broöppningar och underhåll av maskineri. Men en sådan kostar mer än en klaffbro, tar längre tid att bygga och lutningen klarar inte tillgänglighetskraven.
Två olika klaffbroar diskuterades. Den ena var en holländsk variant som tack vare en motvikt kräver mindre kraft när man öppnar den, men konstruktionen väger mer och kan ge ett klumpigare intryck. Valet föll i stället på en vanlig klaffbro.
Klaffen ska manövreras från en panel på bron, men en ledning dras i bottensedimentet så att det i framtiden går att fjärrstyra bron om man så vill.
En ny bro har tidigare kostnadsberäknats till runt tio miljoner kronor, varav staten bidrar med upp till hälften. Brobytet har planerats i några år, men projektet har dragit ut på tiden och är nu planerat till 2023–2024.