Khader Ahmed och Nicole Valtersson är kollegor på Skäggetorpsskolan och delar bilden av en sammansvetsad personalgrupp och fina och ambitiösa elever. Men de förstår beslutet att stänga högstadiet.
SKOLSTÄNGNINGEN
– Jag ser fördelar med att stänga högstadiet. Jag tror att det kommer att gynna eleverna i det långa loppet. Men jag var arg när vi fick besked om stängningen, säger Nicole Valtersson.
Politikernas besked om att stänga högstadiet på Skäggetorp kom i juni förra året. Eleverna fördelas på andra skolor där fler har svenska som modersmål, för att öka Skäggetorpselevernas språkkunskaper så att de kan höja sina betyg. Elever och personal splittras. Redan i september fick Nicole Valtersson erbjudande om nytt jobb på Berzeliusskolan som hon tackat ja till.
– Jag ser fram emot det på ett sätt, och Berzeliusskolan är en bra skola. Men jag vill egentligen inte sluta här, säger hon.
Under lärarutbildningens slutpraktik sökte sig Nicole Valtersson till Skäggetorpsskolan, hon är intresserad av de särskilda förutsättningarna med många elever med annat modersmål än svenska, en del med svag skolbakgrund från hemlandet, en del utan skolgång. Men hon tänkte att en tjänst på Skäggetorpsskolan skulle vara för tuff som första jobb. Det visade sig vara fel. Nicole trivdes från första stund och har jobbat på skolan i nära fyra år.
När personalen fick besked om stängningen kände en del äldre kollegor igen diskussionen om svag integration och elevernas svårigheter att lära svenska och nå målen i skolan, och blev inte helt överraskade. För Nicole var beskedet oväntat. Hon blev arg, sedan ledsen.
Nicole Valtersson i sitt klassrum där hon undervisar årskurs åtta. Hon hade önskat att få följa klassen tills de slutar nian och avsluta först då, säger hon. Nu får hon släppa iväg klassen efter åttan.
Nu befinner hon sig mellan två tillstånd; ett där hon går till jobbet och fokuserar på eleverna och inte tänker på att det snart är slut. Och ett där hon slås av insikten att hon inom kort måste lämna sin klass. Åttorna sprids ut på flera skolor, där de får gå ett år innan det är dags för nästa uppbrott till gymnasiet.
– Jag hade så gärna velat följa dem till nian och se vilka personer de har utvecklats till. Jag har känt dem sen de gick i sexan.
Nu förbereder hon och kollegorna överlämningen till de mottagande skolorna. Nicole är medveten om att många av hennes elever är svaga om man strikt ser till vilka betyg de uppnår. Men ser man till utvecklingen, framstegen som enskilda elever gjort så är de starka och fantastiska, säger Nicole.
– Jag tror de kommer att klara det här bytet galant. Det kommer att gå bra för dem om de får rätt stöd på sina nya skolor, säger hon.