I augusti förra året presenterade Trafikverket ett förslag som innebär att det bör byggas höghastighetsjärnväg i landet – däribland den så kallade ostlänken mellan Linköping och Järna. Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon förordade dock – av ekonomiska skäl – att högsta tillåtna hastighet på banorna ska bli 250 kilometer i timmen och inte 320 kilometer i timmen som tidigare föreslagits.
Sista ordet i frågan om banornas topphastighet har dock knappast sagts. SJ har i remissvar krävt att tågen ska kunna gå i 320 kilometer i timmen.
Trafikverket har i en ny rapport undersökt vilket alternativ som är bäst ur ekonomiskt perspektiv. Fråga är mer komplicerad än man kan tro. Enligt Trafikverket blir visserligen investeringskostnaderna lägre om banorna byggs för hastigheter för 250 kilometer i timmen. Nackdelen är dock att kostnaderna för drift och underhåll anses bli högre med detta alternativ. Tanken är att en bana för 250 kilometer i timmen ska bestå av ballasterat spår – alltså spår med sliprar som vilar på ett lager av grus eller makadam. En bana som möjliggör hastigheter i upp till 320 kilometer i timmen byggs i en annan teknik som inte kräver lika mycket underhåll. Trafikverket hävdar att kostnaderna för drift och underhåll är 2,7 gånger högre för ett ballasterat spår.
I rapporten framhåller även Trafikverket att det snabbare alternativet är ett "mer attraktivt system" vilket skulle leda till fler resenärer och högre biljettintäkter. I rapporten framförs argument för att det snabbare alternativet ger större klimateffekter. Analysen bygger på antagandet att fler skulle välja tåget framför bilen eller flyget om järnvägen byggs för en hastighet på 320 kilometer i timmen.
Trafikverket drar i rapporten inga bestämda slutsatser om vilket alternativ som är bäst och skriver: "Båda banorna bedöms dock vara samhällsekonomiskt olönsamma."