När Natalie Persson närmade sig slutet av sin graviditet, vecka 37, våren 2021 klassades inte gravida som riskgrupp och rekommenderades att inte vaccinera sig.
– Vi diskuterade det här på jobbet. I början fanns inga studier på vaccin och graviditet. Å andra sidan såg vi ju ovaccinerade mammor som var smittade och fick komplikationer, säger Natalie som själv är barnmorska på US i Linköping.
Ett nio månader gammalt charmtroll gör vad han kan för att mildra dramatiken i mamma Natalies berättelse. Han ler på kindtrinda bebisars vis, demonstrerar att han faktiskt redan kan stå på kavata bebisars vis, gurglar och kryper in mot tryggheten vid mammas hals när besökarnas blickar blir för intensiva.
Han heter Frans och föddes måndagen den 10 maj förra året.
Dagen före hade vattnet gått och Natalie kommit till förlossningen. Hon fick omedelbart kontinuerlig syrgasbehandling.
Då hade hon haft covid i tio dagar. Dagarna innan vattnet gick var hon helt sängliggande.
– Det började 30 april, med mycket lindriga symtom, som pollenallergi och lite, lite ont i halsen. Sedan blev det värre och febern steg till över 39 grader. Jag hade svårt att ta djupa andetag och var helt utmattad.
Så utmattad att man beslutade sig för att sätta igång förlossningen via dropp. Natalies lungkapacitet behövde återhämta sig.
– Förlossningen blev jobbigare än jag trott. Jag hade inte lungkapacitet nog för lustgas och ledvärken gjorde att jag inte kunde masseras vid värkarna, på det sätt vi normalt gör. Ändå förstod jag inte hur sjuk jag egentligen var.
Frans mådde däremot prima. Och pappa Eric var den som vårdade honom den första tiden.
– Det var en sorg förstås, att inte ens kunna byta blöja på honom. Men värst var att jag kände mig som en pestsmittad. Jag vågade inte pussa honom av rädsla för att han skulle smittas och det fanns även en oro att smitta mina kolleger, som ju är mina vänner.
Två dagar efter förlossningen, på onsdagen, blev Natalie ännu sjukare. Man upptäckte covidtypiska, förtätade förändringar i båda lungorna, hon fick kortison och högflödessyrgas.
Hela familjen flyttades till avdelningen Mima för patienter med förhöjt vårdbehov och med kontinuerlig övervakning. Som ett mini-Iva.
– Det viktigaste var att jag kunde fortsätta vara nära Frans. Att separeras från honom vägrade jag. Mitt i detta ammade jag hela tiden och det var oerhört viktigt för mig.
Sakta, sakta blev Natalie bättre, men sjukskrivningen varade i drygt två månader. Hon fick rehab för sin postcovid.
– Det tog tid för lungorna att läka och att träna upp kapaciteten igen. Jag mår bra i dag, men är fortfarande inte hundraprocentigt återställd.
Natalie har inga underliggande sjukdomar och har alltid betraktat sig som helt frisk.
– Jag hade aldrig kunnat tro att jag kunde bli så sjuk. Som barnmorska har jag sett gravida bli sjuka av covid, men inte så sjuka som jag.
Kunskapsläget har utvecklats. Nu klassas gravida efter vecka 20 som riskgrupp av Folkhälsomyndigheten, eftersom studier visar en ökad risk för för tidig födsel vid covid.
– Jag respekterar allas fria val, men befarar att ännu fler gravida ska strunta i vaccin nu när restriktionerna tas bort. Vi måste lita på forskningen. Det finns risker med att avstå vaccin, helt klart.
Nu pockar Frans på mammas odelade uppmärksamhet.
Klart han får. Han är ju bästa medicinen.