I projektet ingår att rusta upp Jakobsdalsbadet inför nästa badsäsong.
Söder om Linköping är vattnet i Stångån förhållandevis rent. Men inne i staden rinner dagvatten från bostadsområden och industrier ut i ån, dagvatten som innehåller allt från metaller till miljögifter som PFAS.
Ett sätt att rena dagvattnet är att anlägga dammar som får vattnet att stanna upp. Det är det som är tanken med den nya anläggningen i Jakobsdal, norr om Hjulsbro.
– Lerpartiklar som innehåller till exempel kadmium, zink, nickel och bly faller ner till botten och sedimenterar. Växtligheten tar upp fosfor och andra näringsämnen som annars bidrar till övergödning. Med några års mellanrum kan dammarna tömmas och förorenade bottenmassor tas om hand, förklarar Anna-Stina Påledal, miljöplanerare på Linköpings kommun.
Dammarna i Jakobsdal är ett samarbete mellan kommunen och Tekniska verken – och även Naturvårdsverket har bidragit med pengar.
Anläggningen är inte bara till för att rena dagvattnet. Stigar med bryggor och bänkar gör området till ett nytt promenadstråk och till nästa sommar ska det intilliggande Jakobsdalsbadet rustas upp med bland annat en ny badbrygga.
Vid E4 finns en annan dagvattenanläggning, Tornbydammen, som ska byggas ut i samband med att Ullevileden byggs. Tekniska verken planerar dessutom dammar eller våtmark vid sin biogasanläggning och när Djurgården byggs ut blir det satsningar för att rena dagvattnet.
Fler dammar skulle behövas, menar Anna-Stina Påledal.
– I Kallerstadsdiket vore det bra att få till åtgärder. Det håller vi på att fundera kring, tillsammans med Tekniska verken.
Allt kommer man dessvärre inte åt med dagvattendammar. Det gäller till exempel PFAS, en grupp kemikalier som på senare år seglat upp som ett av vår tids stora miljöproblem.
I vattendrag har EU ett gränsvärde för PFOS – det mest kända av PFAS-ämnena – på 0,65 nanogram per liter. Innan Stångån rinner in i Linköping är värdet under 0,2 – och därmed godkänt – men inne i staden har halter på upp till 9 nanogram uppmätts. I Tinnerbäckens vattenområde (dit räknas även Åsmestadsdiket och Smedstadsbäcken) har PFOS-halten vid några tillfällen varit så hög som 12 ng/liter. Där ligger dessutom halterna av fosfor klart över gränsvärdet.
PFAS finns i allt från kläder till stekpannor och pizzakartonger, men de riktigt stora utsläppskällorna är brandövningsplatser där man använt brandskum. I Linköping är räddningstjänstens övningsplats på Djurgården samt Saab och Malmen de största källorna.
– Det är förstås jätteviktigt att de blir sanerade. Men när det blir vet vi inte än, säger Anna-Stina Påledal.
Anna-Stina Påledal är miljöplanerare på kommunens klimatenhet.
Som privatperson kan man hjälpa till att förbättra Stångåns vatten, poängterar hon.
– Det gäller att förstå skillnaden mellan avloppsvatten – som renas – och dagvatten, som orenat rinner rakt ut i ån, där vi badar och där Linköping tar en del av dricksvattnet. Att inte tvätta bilen på uppfarten är en sådan sak som alla kan tänka på. Det är också bra om man låter bli att hårdgöra alla ytor. Har man gräsmatta och annan växtlighet tas mycket upp där.
Nu har vi pratat mycket om utsläpp .... hur är det, kan man bada i ån?
– Absolut! Men vi rekommenderar att man badar uppströms staden. Det är inte så att det är badförbud inne i centrum, men där finns många utlopp där dagvattnet kan innehålla oljerester och allt möjligt, säger Anna-Stina Påledal.
Stångåns vatten försämras av dagvattnet när den rinner genom Linköping. PFAS-halten är det största problemet.